HB-webben rapporterar om anledningen till att en polishelikopter surrat över Haparanda med omnejd":
"På RLC, Regionledningscentralen, uppger kommunikatören att det inte
handlar om något speciellt, utan mer om ”allmän övervakning”.
Ett senare besked från RLC är att helikopterföraren behöver flygtid."
Trots denna plausibla förklaring från en trovärdig källa finner sig en person dock manad att i kommentarsfältet delge läsarna följande alternativa fakta:
"Enligt vad sociala medier erfar så letar de efter en dement person och sociala medier brukar inte ha fel"
"Sociala medier brukar inte ha fel"!
Det är alltså där vi har hamnat idag, konspirationsteorier, skvaller och som i detta fallet vilda spekulationer på Facebook från personer helt utan kunskap eller insikt tas som faktauppgifter snarare än medias rapportering eller besked från polisen.
Vad har det tagit åt folk?
Läs även andra bloggares åsikter om faktaresistens, alternativa fakta, sociala medier, fördummning
torsdag, mars 30, 2017
onsdag, mars 29, 2017
Att arbetare dör på jobbet är ingen stor sak för Svenskt Näringsliv
En av de första åtgärderna från den borgerliga regeringen 2007 var att förstöra svensk arbetslivsforskning genom att lägga ner Arbetslivsinstitutet.
Motiveringen från regeringen för att lägga ned ALI var att minska krånglet för företagarna, att "inte hålla på att finansiera den här sosseforskningen" och att man behövde pengar för att "bekämpa utanförskapet"(dvs finansiera jobbskatteavdraget).
Utredningen om institutets forskarkapacitet som sattes i gång på Statskontoret innan nedläggningen var ett rent beställningsjobb och stoppades då den inte visade det resultat som de borgerliga politikerna önskade. Man ville helt enkelt inte ha den samlade kraften som fanns där på ALI.
Man tyckte inte att anställda ska ha det inflytande och den trygghet som det innebar att ha tillgång till bra kunskaper om arbetsmiljön och dess påverkan på människan.
Trots omfattande protester från forskare och från fackligt håll, både i Sverige och internationellt, lades ALI ned den 30 juni 2007.
Innan dess ansågs den svenska arbetslivsforskningen vara i internationell toppklass. Sverige var ett föregångsland inom arbetslivsforskningen som arrangerade stora internationella konferenser och presenterade forskningsrön som var världsledande. Man hade ett stort utbyte över hela världen, bland annat i form av utbildningar för forskare i Sydamerika och Nordafrika.
I dag är Sverige ett av få i-länder som saknar en samlad arbetslivsforskning. En effekt av nedläggningen är att genomslaget för svensk arbetslivsforskning i internationella vetenskapliga tidskrifter har sjunkit dramatiskt.
Regeringen Reinfeldt lyckades i sin ambition att degradera svensk arbetslivsforskningen och tog ifrån den sin legitimitet, därför att beslutet signalerade till alla andra att den forskning som gjordes på ALI var dålig.
Det är unikt att ett land väljer att göra sig av med ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivet, men inte oväntat när man har en statsminister som varnar för visioner och som för fram åsikten att landet han leder inte skall vara bättre än något annat land.
Nu vill regeringen återupprätta förtroendet för svensk arbetsmiljöforskning och föreslår att det inrättas ett nationellt centrum för arbetsmiljöforskning.
37 personer dog på arbetet 2016 och när regeringen vill förbättra arbetsmiljön för att minska risken för att arbetare ska dö på sina arbetsplatser så möts detta enbart med förakt från dumhögern på Svenskt Näringsliv:
Läs även andra bloggares åsikter om arbetsmiljö, arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitutet, ALI, döden på jobbet, dumhögern, Svenskt Näringsliv
Motiveringen från regeringen för att lägga ned ALI var att minska krånglet för företagarna, att "inte hålla på att finansiera den här sosseforskningen" och att man behövde pengar för att "bekämpa utanförskapet"(dvs finansiera jobbskatteavdraget).
Utredningen om institutets forskarkapacitet som sattes i gång på Statskontoret innan nedläggningen var ett rent beställningsjobb och stoppades då den inte visade det resultat som de borgerliga politikerna önskade. Man ville helt enkelt inte ha den samlade kraften som fanns där på ALI.
Man tyckte inte att anställda ska ha det inflytande och den trygghet som det innebar att ha tillgång till bra kunskaper om arbetsmiljön och dess påverkan på människan.
Trots omfattande protester från forskare och från fackligt håll, både i Sverige och internationellt, lades ALI ned den 30 juni 2007.
Innan dess ansågs den svenska arbetslivsforskningen vara i internationell toppklass. Sverige var ett föregångsland inom arbetslivsforskningen som arrangerade stora internationella konferenser och presenterade forskningsrön som var världsledande. Man hade ett stort utbyte över hela världen, bland annat i form av utbildningar för forskare i Sydamerika och Nordafrika.
I dag är Sverige ett av få i-länder som saknar en samlad arbetslivsforskning. En effekt av nedläggningen är att genomslaget för svensk arbetslivsforskning i internationella vetenskapliga tidskrifter har sjunkit dramatiskt.
Regeringen Reinfeldt lyckades i sin ambition att degradera svensk arbetslivsforskningen och tog ifrån den sin legitimitet, därför att beslutet signalerade till alla andra att den forskning som gjordes på ALI var dålig.
Det är unikt att ett land väljer att göra sig av med ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivet, men inte oväntat när man har en statsminister som varnar för visioner och som för fram åsikten att landet han leder inte skall vara bättre än något annat land.
Nu vill regeringen återupprätta förtroendet för svensk arbetsmiljöforskning och föreslår att det inrättas ett nationellt centrum för arbetsmiljöforskning.
37 personer dog på arbetet 2016 och när regeringen vill förbättra arbetsmiljön för att minska risken för att arbetare ska dö på sina arbetsplatser så möts detta enbart med förakt från dumhögern på Svenskt Näringsliv:
Läs även andra bloggares åsikter om arbetsmiljö, arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitutet, ALI, döden på jobbet, dumhögern, Svenskt Näringsliv
söndag, mars 26, 2017
fredag, mars 24, 2017
När revolutionen var nära
För hundra år sedan stod Sverige på revolutionens rand.
I januari 1917 hade den sittande högerregeringen gett order om att beslagta all brödsäd, mjöl och bröd i ransoneringssyfte och i februari infördes ransonering av kaffe och mjölk.
Detta ledde till att hungerkravaller bröt ut i hela landet.
Runt om i landet bildades arbetarråd, soldatråd och bonderåd. Konungen planerade att emigrera till Schweiz. En hemlig revolutionsregering bildades. Landet stod på revolutionens rand.
Då kom Hjalmar Branting och LO-ledningen till den vettskrämda borgarklassens hjälp och skapade lugn och avvärjde ytterligare upptrappning av oroligheterna.
Av de radikala kraven från de protesterande på rådsdemokrati, avskaffad privategendom, republik och folkförsörjning blev – en halvhjärtad rösträttsreform.
Kapitalismen kunde andas ut.
Läs även andra bloggares åsikter om hungerkravaller, rösträtt, revolution, 1917, Seskarö
I januari 1917 hade den sittande högerregeringen gett order om att beslagta all brödsäd, mjöl och bröd i ransoneringssyfte och i februari infördes ransonering av kaffe och mjölk.
Detta ledde till att hungerkravaller bröt ut i hela landet.
Runt om i landet bildades arbetarråd, soldatråd och bonderåd. Konungen planerade att emigrera till Schweiz. En hemlig revolutionsregering bildades. Landet stod på revolutionens rand.
Då kom Hjalmar Branting och LO-ledningen till den vettskrämda borgarklassens hjälp och skapade lugn och avvärjde ytterligare upptrappning av oroligheterna.
Av de radikala kraven från de protesterande på rådsdemokrati, avskaffad privategendom, republik och folkförsörjning blev – en halvhjärtad rösträttsreform.
Kapitalismen kunde andas ut.
Läs även andra bloggares åsikter om hungerkravaller, rösträtt, revolution, 1917, Seskarö
tisdag, mars 21, 2017
Liberalerna kallar mig outbildad,lat och ansvarslös
Vänsterpartiet och regeringen är överens om att skiktgränserna för att betala statlig inkomstskatt inte ska flyttas upp i takt med det allmänna löneläget nästa år. Alla med löner över 38 200 kronor i månaden skall alltså betala statlig skatt. Noteras kan att gränsen i år för att betala statlig skatt går vid 37 675 kronor i månaden.
Detta innebär att de 10 procent med högsta inkomsterna kommer att få betala 2-200 kronor mera i månaden i skatt.
Givetvis har detta fått de borgerliga att gå i taket, de tycker ju att det är sjuka, pensionärer och arbetslösa som ska betala den högsta skatten eftersom de, enligt de borgerligas resonemang om jobbskatteavdrag, skall straffas för att de är för lata för att jobba.
Men nu räcker det inte för borgarna att kalla sjuka, pensionärer och arbetslösa för lata.
Ur Dagens Industri:
”Det är strävsamma människor som utbildar sig, som tar ansvar på jobbet som ligger i det här inkomstskiktet som straffbeskattas”, säger Liberalernas ekonomisk-politiska talesperson Mats Persson som kallar förslaget ”hårresande”.
I Liberalernas värld är det tydligen bara de som är rika som är strävsamma, flitiga och ansvarstagande. Medan jag, liksom 90 procent av alla lönearbetare, enligt Liberalerna inte bara är outbildade utan även lata och helt ansvarslösa.
Om det är något som är hårresande så är det Liberalernas fascistiska människosyn.
Läs även andra bloggares åsikter om skatter, liberaler, fascism, klassförakt, politik, samhälle
Detta innebär att de 10 procent med högsta inkomsterna kommer att få betala 2-200 kronor mera i månaden i skatt.
Givetvis har detta fått de borgerliga att gå i taket, de tycker ju att det är sjuka, pensionärer och arbetslösa som ska betala den högsta skatten eftersom de, enligt de borgerligas resonemang om jobbskatteavdrag, skall straffas för att de är för lata för att jobba.
Men nu räcker det inte för borgarna att kalla sjuka, pensionärer och arbetslösa för lata.
Ur Dagens Industri:
”Det är strävsamma människor som utbildar sig, som tar ansvar på jobbet som ligger i det här inkomstskiktet som straffbeskattas”, säger Liberalernas ekonomisk-politiska talesperson Mats Persson som kallar förslaget ”hårresande”.
I Liberalernas värld är det tydligen bara de som är rika som är strävsamma, flitiga och ansvarstagande. Medan jag, liksom 90 procent av alla lönearbetare, enligt Liberalerna inte bara är outbildade utan även lata och helt ansvarslösa.
Om det är något som är hårresande så är det Liberalernas fascistiska människosyn.
Läs även andra bloggares åsikter om skatter, liberaler, fascism, klassförakt, politik, samhälle
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)