Skivindustrins nya biljardmarknad

Hur många gånger skall vi betala åt upphovsrättsmaffian?
Den frågan ställer man sig gång på gång. Som jag i ett tidigare inlägg beskrivit så betalar vi redan för rätten att kopiera film och musik. När vi köper en mp3-spelare, en dvd-spelare eller en digitaltv-box med hårddisk så betalar vi en Privat-Kopireings-Ersättning, PKE just för möjligheten att fritt kunna kopiera upphovsrättsskyddat material. Samma sak med lagringsmedia som VHS-band, CD-R, DVD-R och USB-minnen. Ändå sedan musikkassetten uppfanns har musik- och filmindustrin tjänat stora pengar utan att ens behöva sälja sina svindyra produkter.

Hur många gånger skall vi behöva betala för deras produkt innan de är nöjda?

Tills de har varenda sedel som finns i världen, tydligen:

Joel Tenenbaum dömdes att betala 675 000 dollar för att ha fildelat trettio låtar, det blir cirka 160 000 kronor per låt.
Karl Sigfrid har räknat lite på siffrorna i domen som RIAA är nöjda med, och skadeståndsnivåerna som skivindustrin anser är motiverade utifrån den skada de åsamkats.

"Enligt IFPI kopierades 40 miljarder musikfiler olagligt via fildelningsnätverk under 2008. Om skadan för varje nedladdad låt är 160 000 kronor blir den totala skadan 6 400 000 000 000 000 kronor. 6,4 miljoner miljarder alltså. När cd-försäljningen stod på sin topp såldes i hela världen skivor för något mindre än 200 miljarder kronor per år.

Slutsatsen blir at skivindustrins påstådda förluster till följd av fildelning är drygt 30 000 gånger så stora som försäljningsintäkterna när de var som störst.

Samma förhållande kan även uttryckas på ett annat sätt:

Skivindustrins marknad för skadestånd är mer än 30 000 gånger så stor som marknaden för att sälja musik"

Enligt Min Humla får till det så mycket bättre än vad jag hade gjort, så jag klipper helt sonika in lejonparten av Joshens inlägg om skivbolagens gyllene tider:

"Nu har skivbolagens verkliga guldålder inträtt. Man har en marknad som är trettiotusen gånger så stor som musikmarknaden någonsin var, och man behöver inte ens sälja skivor. Faktum är att ju färre skivor man säljer, desto bättre ser det ut när man gråter ut hos politiker och domstolar. Kanske är det därför man avstår från att skapa enklare och billigare försäljningsmodeller, kanske är det därför man fokuserar på att marknadsföra skit, och kanske är det därför man motarbetar skivbutiker så att försäljningen hålls i schack.

Men det bästa av allt är att man inte behöver dela pengarna med artistslöddret. Trettiotusen gånger försäljningsintäkterna, rakt ner i egen ficka (ok, lite advokatarvode då, men advokaterna kostar inget i marknadsföring) och det enda man behöver göra är att ljuga. Och det är man bra på. Om någon upphovsman någonsin har fräckheten att fråga varför inte de får någonting från skadestånden är det bara att dra en ny snyftare och säga att advokaten åt upp pengarna.

Det är en härlig trojka som har uppstått av skivbolag, politiker och advokater. Lögnareliten, förljugenhetens creme de la creme, som röker cigarrer tillsammans och drar rövarhistorier. Visst sover man gott när man minns att vår oändligt visa justitieminister Beatrice Ask avfärdade alla varningar om att IPRED-lagen skulle kunna vara rättsosäker och utnyttjas i utpressningssyfte genom att säga att hon “utgår från att de flesta producenter är klokare än så”? Visst känns det tryggt att hon uppfattar det här rövarbandet som ärligt och hederligt och med ett stort engagemang för rättssäkerhet och medborgarnas konsumenternas/väljarnas väl och ve?

Själv tror jag att mytomaner är dåliga på att identifiera andra lögnare. De ljuger så de tror sig själva, så varför skulle de inte tro på andra? Det är därför den här trojkan fungerar så bra ihop. Ingen säger någonsin emot någon annan. Och det kanske är det som är metoden för att vända utvecklingen. Inte att försöka konfrontera våra folkvalda(!) med sanningen, utan med rent hittepå. Vår kritik är för jordnära helt enkelt. Vi måste lära oss att spela spelet för att vinna.

Jag föreslår därför att vi börjar kampanja för att upphovsrättslobbyn är pedofilterrorister tätt knutna till både al Qaida och pedofilnätverk i Belgien, och att de har för vana att på sina årsstämmor klä sig i scharlakansröda kåpor och ritualmörda hundra miljarder spädbarn (det sista kan vi nog få professor Eva Lundgren att intyga). Jag tror nämligen att det är så man vinner mot mytomaner - inte med sanningar utan med häftigare lögner, och regimen kan inte mostå lögner som innefattar pedofili och/eller terrorism"

Jag gjorde ett undantag för "Det finns bara krig" med Raubtier men annars fortsätter mitt köpstopp när det gäller film och musik.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, upphovsrätt, musik, film, maffia, Ipred, korruption, samhälle