Dagens mest kommenterade nyhet verkar vara den om World Values Survey-undersökningen i Sverige som visar att många unga svenskar är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter.
Hela 21 procent av 18–29-åringarna kan tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar och 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val.
Andra skriver så bra om det så jag saxar bara lite från några bloggar:
Beelzebjörn om att styras av dårar:
"När stod senast en ledande politiker för en impopulär åsikt av principskäl, trots att det skulle kunna kosta honom eller henne röster? När lade de senast energi på att sätta igång en debatt för att de var ärligt intresserade av att få veta folkets åsikt?
"Den som inte intresserar sig för politik får finna sig i att styras av dårar" heter det, och jag håller med om det. Men när egennyttiga makthavare omgivna av partilojalister och nyttiga idioter dominerar politiken, kan man verkligen klandra de som inte orkar engagera sig?"
Lars-Erick Forsgren:
"Kanske är det bitter erfarenhet som gör att en så stor grupp unga inte uppskattar dagens svenska demokrati? Ja, jag tror faktiskt det är så! Unga (liksom en del äldre) ser ju bristerna i det samhälle som styrs av statsbidragsfinansierade reklambyråpartiers partikanslier. De ser hur dagens politiska elit främst värnar sin egen makt, och hur den inte verkar inse verkligheten utanför maktens egna boningar.
De ser - och saknar - tydlighet. De ser hur sossarna talar om skattesänkningar, hur moderaterna kallar sig arbetarparti. De ser hur "liberaler" som Johan Pehrsons fp kallar övervakning för frihet. De ser däremot inte någon klar ideologisk debatt"
Bästa sammanfattningen gör dock Unni Drougge i sin slutkläm:
"När alla är varor på en marknad behövs varken demokrati eller diktatur. Tacka fan för att så många unga inte bryr sig"
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, politik, samhälle
4 kommentarer:
Precis! Jag är relativt ung, närmare bestämt 24. Någon diktatur vill jag sannerligen inte ha, inte till något pris. Men jag tror att vi bör göra oss av med dagens fossiliserade partisystem, som i realiteten är ett tomt skal som står kvar därför att det stöttas på konstlad väg, genom mediamonopolism, journalistik, parti- och presstöd. Och förstås genom att inga andra än politiska partier har rätt att bedriva politik.
Demokrati kan över huvud taget inte vara någonting vi överlåter till en kår av professionella yrkesutövare. Redan Aristoteles visste att demokrati är deltagande demokrati, när vanligt folk har och utövar makten. Valdemokrati å andra sidan är det samma som aristokrati.
Det talas så otroligt mycket om demokrati, men ordet har blivit en kliché. I våra vardagliga liv, i förhållande till myndigheter och arbetsgivare så är vi närmast slavar som förväntas lyda och aldrig ifrågasätta.
Jag upplever inte att jag är en medlem i min kommun på samma villkor som politiker och tjänstemän. Jag upplever att det finns en tydlig maktrelation, där jag är underordnad. Det är inte demokratiskt.
Samma sak fast ännu värre på arbetsplatserna. Där är jag närmast helt maktlös. Kapitalisten sätter upp målen, chefen gör order och vi som jobbar lyder. Halva vår vakna tid lever vi alltså i en renodlad diktatur där andra har makten att befalla över våra kroppar, hur kan detta vara förenligt med ett demokratiskt samhälle?
Vad är en demokrati som nästan helt saknar förankring i den vardag där människorna trots allt befinner sig?
Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan "demokrati" syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. "All makt utgår från folket" lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. "Demokratin" är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket.
Riktig demokrati måste innebära att vi, folket underifrån utövar makt som trycker undan den makt som utövas av eliterna ovan (stater, chefer, kapitalister osv).
Demokrati handlar inte om formella procedurer, det handlar om makt i vardagen och över samhället.
Vi har väl haft ddr-system i sverige ända till 90-talet enligt timbro... 8)
... Och de Timbro alltid menat skulle befria oss från DDR-staten verkar ha bestämt sig för att överträffa sossarna i att bygga Bodströmssamhälle.
Demokratur.
Det där sista, som Unni skriver, tror jag är en stor bidragande orsak.
Allt offras för kommersialismen.
Skicka en kommentar