Bonniers bokklubb jagar dig in i döden

Efter ett flertal fruktlösa försök att säga upp ett medlemskap i en bokklubb genom att returnera svarskorten med meddelandet om att adressaten avlidit, besökte jag till slut Bonniers Bokklubb på internet och lämnade följande meddelande via deras webbformulär för medlemsärenden:

"Laila ******* med adress ****gatan * 953** Haparanda är avliden sedan april och önskar sålunda ej kvarstå som medlem."

Och svar fick jag:

"Hej Laila!
Tack för ditt mail.
Vi har mottagit din önskan om att avsluta ditt medlemskap i vår bokklubb.

Då du blev medlem godtog du även våra medlemsregler, där du åtog dig att köpa
böcker till ordinarie pris. Du har 1 köp kvar att göra.
Så snart du gjort ditt köp, kan du om du så önskar, avsluta ditt medlemskap genom att kontakta oss på kundservice. Med vänlig hälsning
Nina Lindgren
Bonniers bokklubb Kundservice" 

En mer känslig person hade nog kunnat ta illa vid sig, själv undrar jag bara om idioterna har någon läsförståelse, läser vad man skriver eller om de bara är helt empatibefriade?

Idioter!

Veckan i bilder

Lördagens vigselceremoni hölls i Ettöreskyrkan i Gällivare. Namnet kommer sig av att varje hushåll i Sverige fick ge ett öre för dess tillkomst. 1755 stod den färdig.

Interiören är spartansk, det enda elektriska ljuset finns vid orgeln.

På bröllopsfesten fick alla gäster bidra till att färdigställa en målning till brudparet.


Tillbaka i vardagen och med det årliga underhållsstoppet i fabriken satt i verket...

...så vet man att det går undan och att det snart är (h)jul igen.

Mindre men fler hjul, på en miljöbil.

Miljöarbetare

Fler datadisplayer ute i fält får man att operera.


Som avslutning en liten titt på höstmodet.

Denna höst är det 355:or på fötterna som gäller.

En svart t-shirt är alltid rätt, speciellt som den är försedd med ett budskap mer adekvat än någonsin.


Läs även andra bloggares åsikter om Ettöreskyrkan, höstmodet, vardagen, fest, jobb

Fulltecknad augusti

Det är mycket nu i augusti månad. Inga problem med vad man ska ta sig till på helgerna. Förra helgen firades det födelsedagsbarn, såväl stora som små, imorgon bär det av upp till Gällivare för att närvara på ett bröllop och helgen därpå blir det ytterligare en resa upp till gruvhuvudstaden. Denna gång är det begravning som är på tapeten.
Att man sedan däremellan har en fabrik att sköta och att ishockeysäsongen faktiskt är lite smått igång med träningsmatcher gör ju att bloggandet får stryka på foten.

Nåväl, en liten uppmaning kan vi väl vidarebefodra.

Varför skriver tidningarna som de gör?

 När det kommer till skandaljournalistik räcker det inte med att bara fälla bytet, offret skall helst också tillintetgöras totalt.
Därför infann sig idag DN:s journalister i Haparanda där de besökte kommunens ekonomiavdelning i syfte att gräva fram några gamla dokument som eventuellt kan svärta ner den numera entledigade generaldirektören för Tillväxtverket ytterligare.
Så den sista rubriken om Lugnet har vi nog troligen inte sett än.

Men nu var det inte om skandalen med Tillväxtverket och Lugnet i sig det skulle handla om, utan om tidningarnas sätt att presentera och rubriksätta en viss sorts nyheter allt efter vem de handlar om.

I alla tidningar har det ju basunerats ut att "Lugnet får sparken". Har ni märkt att alltid när det handlar om människor i maktposition heter det att de har fått sparken? Det kan vara politiker, högt uppsatta offentligt anställda tjänstemän eller direktörer. Det gemensamma med dessa personer är att de ju (99 ggr av 100) inte alls får sparken och blir arbetslösa, utan de förflyttas istället till en annan tjänst med bibehållen lön, eller går till ett nytt jobb nästa dag, i många fall samtidigt som de löser ut sitt fallskärmsavtal värt miljoner.

Men när till exempel en industri rationaliserar bort folk, eller ett helt sågverk läggs ner så att kanske hundratals vanliga människor förlorar jobben och hamnar i arbetslösheten, då heter det inte i tidningsrubrikerna att de får sparken. Nej då heter det alltid istället att de "får gå". Som om det vore en ynnest och befrielse att bli arbetslös.

Alltså, när vanligt folk kastas ut i arbetslöshet, ekonomisk otrygghet och förtvivlan så skall det tydligen ges ett sken av att någon har gjort dem en tjänst och befriat dem, medan det verkar ska vara så synd, så synd om höjdarna som "fått sparken" när de i verkligheten bara fortsätter glida på sin (ibland ännu finare) räkmacka.

Ställ dig frågan, varför väljer tidningarna att formulera sig på detta sätt?



Läs även andra bloggares åsikter om media, formuleringar, avsked, uppsägningar, språkbruk

Låt oss prata om stöld nu i Lugnet efter stormen

Det är intressant att följa med i skriverierna om Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet som nu blivit entledigad efter avslöjandet om den vidlyftiga internrepresentation som skett.
De politiska debattörerna och ledarskribenterna tävlar nu närmast om att fördöma myndigheternas slarvande och misshushållandet med medborgarnas skattepengar och påtala om hur viktigt det är att vara sparsam med våra skattepengar.
Det talas om att generaldirektörerna borde uppfatta att "varken det politiska systemet eller allmänheten accepterar slöseri" och "respekt för att det handlar om medborgarnas pengar".

Ledarsidan på DN skriver att "Den gamle socialministern Gustav Möller lär en gång ha sagt att ”varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket" och tycker att "Det är ett motto som håller än"

Jojo, hyckleriet är påtagligt i borgerligheten. När statliga myndigheter slarvar bort, i sammanhanget, småpengar (som satsas på personalen) då värnas det plötsligt om våra skattepengar men när miljarder av våra skattepengar skänks bort till i skatteparadis skrivna privata företag då är det helt i sin ordning!

Var är då respekten för medborgarnas pengar när det handlar om alla miljarder som rinner ut ur landet via den privatiserade välfärdssektorn?
Varför är då inte varje felanvänd skattekrona en stöld från folket när den går till privata utländska företag, utan endast när den går till statliga myndigheter?


Kan det bero på att det är tjuvarna och deras "hangarounds" som själva bestämmer vad som är stöld?




Läs även andra bloggares åsikter om skatter, slöseri, myndigheter, Tillväxtverket, Christina Lugnet, välfärd, vinster, hyckleri, politik, samhälle

Första norrbottningen över fem meter

Marssonden Curiosity har landat på Mars för att under 2 år leta efter tecken på att planeten någon gång haft förutsättningar för liv.

En annan som har landat är stavhopparen Elias Palo från Haparanda som under helgens tävlingar i Kemi blev den förste norrbottningen att hoppa över fem meter.
Vi gratulerar Elias till distriktsrekordet.

Något som förhoppningsvis inte har landat är de sjunkande opinionssiffrorna för centerpartiet. Dock innebär nog skandalen med Tillväxtverket och entledigandet av generaldirektören Christina Lugnet att förtroendet för Annie Lööf troligtvis kommer att öka. Hennes agerande kommer nog att ses som handlingskraftigt och hela affären blev nog därmed ett plus i kanten för den ansvarige ministern.
Tyvärr.

Att media rubricerar nyheten som att Lugnet får sparken måste ju anses som ett hån mot vanligt folk, och i synnerhet mot de som är arbetslösa. Sanningen är ju att Lugnet kommer att sitta kvar med full lön de tre år hon har kvar på sitt förordnande. Skillnaden är bara att hon gör det i det slutförvaringsutrymme för avpolletterade generaldirektörer som inrättats i regeringskansliet.


 


Läs även andra bloggares åsikter om Tillväxtverket, Christina Lugnet, Annie Lööf, Curiosity, stavhopp, generaldirektörer, fallskärmar

Borgerlig arbetsmarknadspolitik

Den borgerliga regeringens stolta flaggskepp till jobbskapande åtgärder:

(Bild från Frasses.se) 

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsmarknadspolitik, momssänkning, dipp, extra dressing, misslyckanden, restaurangmoms, politik

Samtidigt i Ulkojärvi

  "– Jag bor i en liten by ute i den norrländska glesbygden och kan inte ta mig någonstans utan bil. Detta innebär att jag inte kan besöka vänner i en annan by och dricka ett par öl – aldrig. Det innebär att jag bara får dricka alkohol i min by och det tycker jag är helt åt fanders. Polisen vill komma åt fyllskallarna men istället blir det att man jagar vanliga Svenssons som är ute och kopplar av. Det är att sabotera, rent ut sagt"

Den första juni 2010 infördes max-gränsen 0,2 promille alkohol i blodet för att framföra motorfordon på allmän väg. Lagen gäller såväl person- som lastbil. Undantagna är traktorer och mopeder som går långsammare än 50 km/h, där finns ingen promillegräns.
I en debattartikel i Ulkojärvi Allehanda rasar nu delar av de norrländska glesbygdsborna mot rattfyllerilagen.
0,2-promillekravet "försvårar den sociala samvaron i glesbygden med dess långa avstånd" och "saboterar nöjet av att kunna välja måltidsdryck",menar de.
– De som kommit på lagen är glädjedödare, klart man måste kunna ta en starköl och köra bil, säger bilhandlaren och grisbonden Björn Ulfberg och fortsätter – Lagen är fullständigt absurd. Den håller på att döda hela glesbygden. Det här horribla förmynderiet har gjort att jag nyligen sålde min sista bil. Jag har tappat lusten, säger Björn Ulfberg.
– Lagen är så urbota dum. Krogägarna i glesbygden får ju stänga igen. Jag är emot fylleri men det är klart att man måste kunna åka bil och samtidigt få trivas ute på landet, säger Bertil Åkervarg.
Den pensionerade renskötaren är starkt kritisk mot lagen.
– Det är så fruktansvärt överdrivet. De som infört lagen är fanatiker.  Jag vill jämföra dem med terrorister, de går inte att lita på. Och de ska bekämpas på samma sätt.

Svenska kändisar gör bort sig.



Läs även andra bloggares åsikter om sjöfylleri, alkoholproblem, supande, promille, rattfylleri, alkoholister

Vägarbete

Hela landet skall leva. Så hette det åtminstone förr. För att bekosta exempelvis Tillväxtverket och andra myndigheters utsvävningar med våra skattepengar så gäller det att se till att pengarna flyter in till huvudstaden, och för att säkerställa att naturrikedomarna  i landets nordliga kolonier fortsätter att omvandlas till pengar krävs ju också vissa investeringar i infrastrukturen.

Järnvägar behöver underhållas. Här slipas det svetsfogar på nylagd räls på rangerbangården vid en viss massafabrik.

Även våra vattenvägar behöver underhållas och renoveras. HDC:s nyligen färdigställda mudderverk P10:s allra första uppdrag blev att muddra vid kajen i det som numera heter Kalix Hamn.

Förutom muddring av hamnområdet och ny kaj kommer även farleden att muddras. Projektet beräknas vara klart våren 2013. Den som är intresserad av projektet rekommenderas att besöka karlsborgshamn.se.

I den andra änden av den näringskedja som skogsindustrin i sig själv utgör, står plötsligt en Komatsu mitt på vägen i full färd med att skörda skogens rikedom.

Ett annat möte på väg.

Läs även andra bloggares åsikter om Tillväxtverket, infrastruktur, vägar, vattenvägar, järnvägar, skogsindustrin, muddring, Kalix Hamn, sjöfart, Komatsu 911.5, skördare