Prolog:
Jag tror att det var i förra veckan som jag såg något som jag aldrig sett förut.
Det var i ett nyhetsprogram på TV.
Det var Centerns partiledare som intervjuades.
Ämnet var de dåliga opinionssiffrorna.
Jag såg säkert nästan en hel minut av intervjun.
Utan att se henne le.
Det har aldrig hänt förut, det har aldrig någonsin skett.
Skademinimering är vad Annie Lööf ägnar sig åt när hon nu går ut i alla media och tar avstånd från sitt eget partis idéprogram.
-Detta är en hälsning till den samlade vänstern. Våga inte kalla mig
hård, kall och nyliberal. Lägg inte åsikter i min mun, sa Annie Lööf vid partiets kommundagar.
Hon tog också avstånd från i princip allt i det hårt kritiserade förslaget till nytt ideprogram för partiet.
Hon har även hävdat att hon aldrig varit varken nyliberal eller libertarian.
Men faktum är ju att man inte behöver lägga åsikter i munnen på Annie Lööf. Den som har följt hennes karriär inom politiken de senaste åren vet att hon är nyliberal och att hon har uttryckt just alla de åsikter hon nu säger sig ta avstånd från.
Om man, som Lööf har gjort, hävdar att Ayn Rand var 1900-talets störste tänkare och dessutom har Margaret Thatcher som sin förebild, så är det ju ingen tvekan om att man förespråkar den ideologi som vill att den lilla enskilda människan skall vara naken, ensam och helt utlämnad i den djungel där det helt överlägsna rovdjuret "marknaden" kräver sin tribut.
Enligt den nyliberala ideologin är alla sin egen lyckas smed. Den som inte klarar av att försörja sig själv får helt enkelt gå under. Samtidigt så skall den som lyckats bra inte behöva hjälpa till ett endaste dugg om han inte själv vill.
Nyliberalernas favoritord är "frihet". Men det är inte en frihet för den lilla människan, utan det är en frihet där alla rika får göra vad f-n dom vill och skita i konsekvenserna. Detta medan de fattiga får skylla sig själv eftersom de har gjort det frivilliga valet att vara fattiga.
Centerpartister som Annie Lööf och Fredrik Federley har vunnit sina framgångar just på att de har varit nyliberala. Nu när allmänhetens ögon alltmer har öppnats för vad nyliberalismen står för och "nyliberal", helt följdriktigt, har blivit ett skällsord så är de självfallet ivriga att påpeka att de minsann aldrig varit nyliberala.
Inför sina partikamrater hälsade Annie alltså till den "samlade vänstern" att inte kalla henne hård, kall och nyliberal.
Jag kallar henne hård, kall och nyliberal.
Epilog:
Jag såg henne sedan i TV.
Jag läste hennes debattartiklar i lokaltidningarna.
Det kändes inte sant.
Men jag känner igen leendet.
Läs även andra bloggares åsikter om Annie Lööf, Centerpartiet, Centern, nyliberaler, liberaler, frihet, samhälle, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om Annie Lööf, Centerpartiet, centern, nyliberaler, idéprogram, politik, samhälle
2 kommentarer:
Den samlade vänstern har lett i mjugg medan centerns egna partimedlemmar sågat det nyliberala programförslaget. Hon har ju själv utsett ett antal nyliberaler till att skriva ett nyliberalt program och försöker nu klara sig genom att påstå att misslyckandet inom centern skulle vara sossarnas fel.
Förresten, en journalist på TV frågade vem som kallat henne kall. Hon kunde inte svara på frågan. Men hon drog slutsatsen att eftersom vissa kallat henne för nyliberal så menar de också att hon skulle vara kall. Sanningen är att den enda bland aktiva politiker som kallat henne kall är hon själv. En iskall självutnämnd martyr skulle jag säga.
/Meikäläinen
Med andra ord så definierar Annie Lööf själv den ideologi som hon tillhör som kall och hård.
Förstår att hon har "Järnladyn" som sin idol.
Skicka en kommentar