För att uppnå ökad effektivitet och marknadsanpassning inom den offentliga sektorn lånades idéer och filosofier från det privata näringslivet. Som exempel handlar det om bland annat interndebiteringar och upphandlingar, samt inte minst att samhällsmedborgarna som är i behov av de offentliga tjänsterna - patienter inom sjukvården, boende i äldrevården eller brukare av hemtjänst - numera beskrivs som kunder som konsumerar tjänster.
Detta har nu lett till en veritabel administrativ explosion i arbetslivet. Läkarna och poliserna menar att deras yrken har "kidnappats av ekonomerna" och det är ju uppenbart hur de marknadsekonomiska principerna har perverterat vården.
Men den ökade byråkratin är inte enbart ett fenomen inom det offentliga, det finns säkert en och annan industriarbetare - exempelvis inom skogsindustrin - som känner igen sig i bloggaren Björnbrums inlägg om Byråkrati 2.0:
"Nu har det kommit en ny bok som kritiserar rapportraseriet som härjar allt värre, och som tar bort de arbetande från vad de egentligen skall göra och förvandlar dem till rapportörer i stället. Frågan är vad som händer med dessa rapporter? - Det verkar ju som om den svenska skolan inte blir bättre bara för att lärarna rapporterar mer, exempelvis. Det antyder att en massa arbetstid försvinner in i ett svart hål av rapporterande. (Inget nytt, sådant fanns på "pappers-tiden" också, men med datorkraft har det accelererat.) En som arbetar i hemtjänsten får mindre tid till sina gamlingar och sjuka eftersom hen ständigt måste knappa in sina åtgärder till en dator. Det verkar inte göra vården av patienterna bättre, däremot underhåller det diverse annan administrativ och teknisk byråkrati.
Vad som drabbat lärare, poliser och vården, liksom omsorg, socialtjänst och till och med många ekonomer, är rätt och slätt byråkrati – men i en ny skepnad.
Byråkrati är inte längre dammiga farbröder som hasar fram i korridorerna överlastade med pärmar. Byråkrati 2.0 kommer i skepnad av IT-system efter IT-system, som de anställda tvingas lägga alltmer tid på att hantera.(min fetstil)
Man kan se ett allt större intresse för rapporter, och för kontroll ner på detaljnivå för varje individ, som en närsynthet som inträder när de härskande tappar visioner för framtiden. Detta kan i sin tur tas som en indikation på att samhällssystemet i sig börjar bli slutkört, det har gjort sitt, motorn hackar allt oftare och det kan behövas en rejäl reparation och omstrukturering snart. Om den tanken stämmer är det inget konstigt med att kritik av den här typen framkommer. Det är en kamp om överbyggnaden, den zon där samhället så att säga "tänker sig själv". Fler och fler kommer att fråga vad man egentligen gör på arbetet, varför man gör det, om det kan göras annorlunda, varför "arbete" hyllas som livsavgörande utan att man diskuterar dess innehåll, etc. etc. Det lär väl sluta med att de gamla härskarna ropar på polis för att få slut på kritiken (men då kanske inte polisen kan komma, eftersom den upptagen med att knacka in rapporter på sina datorer!)"
Läs även andra bloggares åsikter om New Public Management, byråkrati, offentlig sektor, marknadsanpassning, arbetsliv, datorer, IT
2 kommentarer:
Det kan väl inte vara så att "fetstilen" beror på erfarenheter från din arbetsplats :-)
Jf
Kan det vara så månntro?
Skicka en kommentar