"What a crazy world we are living in when Russia sounds more sane and
responsible than our own government on a serious international crisis."
Som ni kanske har hört så har Vladimir Putin skrivit ett brev till det amerikanska folket. Brevet publicerades på debattsidan i New York Times och har fått många tusen kommentarer från läsarna. Ovanstående citat är ett exempel ur kommentarsfältet. Mer negativa kommentarer mot Putin förekommer givetvis, ty att både vilja undvika krig och att påstå att det amerikanska folket inte är speciellt utvalda av gud utan jämlika alla andra, väcker naturligtvis ont blod hos många i ett politiskt korrupt land styrt av krigsmånglare och religiösa dårar.
Sveriges Radio har publicerat en översättning av brevet och eftersom jag tycker att detta är något som alla bör läsa så återger jag hela brevet i sin översatta form här:
"Den senaste tidens händelser kring Syrien driver mig att tala direkt till det amerikanska folket och dess politiska ledare. Det är viktigt att göra det i tider av otillräcklig kommunikation mellan våra samhällen.
Förhållandet mellan oss har gått igenom olika stadier. Vi stod på varsin sida under Kalla kriget. Men vi har också varit allierade, och vunnit över nazisterna tillsammans. Den universella organisationen – FN – skapades efter det för att hindra liknande katastrofer från att hända igen.
Förenta Nationernas grundare förstod att beslut som rör krig och fred bör tas endast under konsensus, och med amerikansk samtycke blev vetot i Säkerhetsrådet befäst i Förenta Nationernas stadga. Denna grundläggande visdom har stöttat stabiliteten i internationella relationer i årtionden.
Ingen vill att FN ska gå samma öde till mötes som NF, Nationernas Förbund, som kollapsade för att det saknade verkligt inflytande. Det är möjligt om inflytelserika länder går förbi FN och tar till militärt våld utan Säkerhetsrådets godkännande.
USA:s möjliga angrepp mot Syrien, trots starkt motstånd från många länder och stora politiska och religiösa ledare inklusive påven, kommer leda till fler oskyldiga offer och en stegring, som potentiellt kan sprida konflikten långt bortom Syriens gränser. Ett angrepp skulle öka våldet och en ny våg av terrorism.
Det skulle underminera de multilaterala försöken att lösa det iranska kärnatom-problemet och konflikten mellan Israel och Palestina, och ytterligare destabilisera i Mellanöstern och norra Afrika. Det skulle sätta hela systemet med internationell lag och rätt i obalans.
Syrien genomgår inte en demokratiprocess, utan en väpnad konflikt mellan regering och beväpnad opposition i ett multi-religiöst land. Det finns få försvarare för demokrati i Syrien. Men det finns fler än tillräckligt många Qaida-soldater och andra sorters extremister som slåss mot regeringen.
USA:s utrikesdepartement (State department) har stämplat Al Nusra Fronten och "den Islamiska staten i Irak", som slåss med oppositionen, som terroristorganisationer. Denna interna konflikt, uppeldad av utländska vapen för oppositionen, är en av de blodigaste i världen.
Legosoldater från arabiska länder, som slåss på plats, tillsammans med hundratals extremister från västerländska länder, är djupt oroande för oss. Kommer de inte återvända till våra länder med erfarenheter från Syrien? Trots allt, efter kriget i Libyen, så begav sig extremister till Mali. Detta är ett hot mot oss alla.
Med detta i åtanke har Ryssland förespråkat en fredlig dialog som gör det möjligt för syrier att utveckla en kompromissplan för sin egen framtid. Vi vill inte skydda Syriens regering, utan vi vill skydda internationell rätt. Vi måste använda oss av FN:s Säkerhetsråd och tror att bevarande av lag och ordning i dagens komplexa och turbulenta värld, är en av få vägar för att hindra internationella relationer från att glida in i kaos. Lagen är alltid lagen, och vi måste följa den oavsett om vi tycker om det eller inte. Under nuvarande internationell lag, är våld tillåtet endast i självförsvar eller enligt beslut i FN:s Säkerhetsråd. Allt annat är oacceptabelt enligt FN:s stadga och vore en aggressionshandling.
Utan tvivel har giftig gas använts i Syrien. Men det finns all anledning att tro att den inte användes av den syriska armén, utan av oppositionen, för att provocera fram en intervention av deras mäktiga utländska beskyddare, som därmed skulle stå sida vid sida med fundamentalister. Rapporter om att extremister nu förbereder ännu en attack – denna gång mot Israel – kan inte ignoreras.
Det är allvarligt att en militär intervention i interna konflikter i utländska länder har blivit vardagligt för USA. Är detta USA:s långsiktiga intresse? Jag tvivlar på det. Miljoner människor jorden runt ser allt oftare USA, inte som en demokratisk förebild, utan som ett land som förlitar sig bara på råstyrka, och som formar koalitioner under sloganen: ”Antingen är du med oss eller emot oss”.
Men våld har visat sig ineffektivt och meningslöst. Afghanistan vacklar och ingen kan säga vad som kommer ske efter det att internationella styrkor dras tillbaka. Libyen är uppdelat i stammar och klaner. I Irak fortsätter inbördeskriget med dussintals döda varje dag. I USA drar många paralleller mellan Irak och Syrien, och undrar varför deras regering vill upprepa nyligen begångna misstag?
Oavsett hur målinriktade angreppen blir, eller hur sofistikerade vapnen är kan man inte undvika civila offer, inklusive äldre och barn, vilka angreppen är tänkta att skydda.
Världen reagerar genom att fråga: om vi inte kan lita på internationell lag, så måste vi hitta andra väger att garantera säkerheten. Därför försöker ett växande antal länder anskaffa massförstörelsevapen. Det är logiskt, om du har Bomben, så kommer ingen att röra dig. Vi talar om behovet att stärka icke-spridningen, medan detta i verkligheten urholkas.
Vi måste sluta använda våldets språk och återvända till vägen för civiliserade och diplomatiska politiska uppgörelser.
En ny möjlighet att undvika militära aktioner har uppkommit under de senaste dagarna. USA, Ryssland och alla medlemmar av det internationella samfundet måste använda sig av den syriska regeringens vilja att sätta sin kemiska arsenal under internationell kontroll för senare destruktion.
Jag välkomnar presidentens intresse att fortsätta dialogen med Ryssland om Syrien. Vi måste arbeta tillsammans för att hålla detta hopp vid liv, som vi kom överens om under G8-mötet i Lough Erne på Nordirland i juni, och styra diskussionen tillbaka till förhandlingar.
Om vi kan undvika våld mot Syrien kommer detta förbättra internationella förbindelser och förstärka ett ömsesidigt förtroende. Det kommer bli vår delade framgång, och öppna dörren för samarbete i andra viktiga frågor.
Mitt förhållande, både personligt och professionellt, med president Obama präglas av växande förtroende. Jag uppskattar detta. Jag har noggrant studerat hans tal till nationen i tisdags. Och jag håller inte med om hans uttalande om ”amerikansk exceptionalism” , när han sa att att USA:s policy är ”det som gör USA annorlunda. Det är vad som gör oss exceptionella”. Det är extremt farligt att uppmuntra folk att se sig själva som exceptionella, oavsett anledning. Det finns stora länder, det finns små länder, rika och fattiga, de med lång tradition av demokrati, och de som fortfarande letar efter sin väg mot demokrati. Deras policys och idéer är skiljer sig också åt. Vi är alla olika men när vi ber om Guds välsignelse får vi inte glömma att Gud skapade oss alla lika."
Läs även andra bloggares åsikter om Syrien, Putin, Obama, USA, Ryssland, krig, Mellanöstern, politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar