"Jag skrev en låt om de unga som lämnat den här världen alltför fort,
som valt att gå för att de på ett eller annat sätt kände att de, med
sitt sätt att leva, inte hade utrymme i samhället. De som blev ett med
áhpi, havet.
Den rovdrift som just nu pågår med allt mer exploateringar av det
land och vatten jag kallar hemma är en av orsakerna. Jag vill att de som
tar beslut om att öppna en gruva nångång ska fatta! Det här angår alla.
Även dig som bara åker upp på fjällvandring en gång om året.
Det finns människor även där man inte hör annat än vinden. Det lever
människor som då och då vill dricka vatten ur älven. Det kommer bo folk
här om 200 år som också vill det. Lyssna! Vi finns ännu."
/Sofia Jannok
Läs även andra bloggares åsikter om minerallagen, gruvdrift, kolonialism, rovdrift, miljö, Kallak, Jokkmokk, Sofia Jannok, Lappland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar