En liten reflektion på Löfvens besked i regeringsfrågan

Sällan har missnöjet med Alliansen och dess politik varit större och vad gör då Socialdemokraterna? Jo, bjuder in de som folket vill bli av med!

Till att börja med så är det ju naturligtvis helt rätt att gå till val som ett parti. Väljarna vill inte ha blockpolitik. Är det något som visar att Sverige behöver gå ifrån blockpolitiken så är det alliansens oerhört enkelspåriga reaktion på Löfvens besked om att gå till val som ett parti för att sedan, om så behövs, söka samverkan med andra partier.

Löfven har med detta besked faktiskt satt Reinfeldt på pottkanten och målat in FP och C i ett hörn.
Nu när Löfven öppnar för ett samarbete över blockgränserna efter valet, menar Reinfeldt att man inte kan jobba över blockgränserna. Detta trots att han berömt sig själv för de överenskommelser över blockgränserna som gjorts under hans tid som regeringschef.
Blocköverskridande överenskommelser har alltid gjorts och kommer att göras i fortsättningen, oavsett vilka som regerar.

När det gäller C och FP:s reaktion på Löfvens vilja att samarbeta så är tydligen deras sossehat så mycket starkare än deras självbevarelsedrift och deras vilja att ta ansvar för Sverige, att de dels väljer att surra fast sig vid masten, dels att de gör bort sig fullständigt.
Jan Björklund tycker att det är pinsamt [sic!] när ett annat parti vill samarbeta med hans parti och Annie Lööf kallar Löfvens vilja att inkludera, samarbeta och kompromissa för arrogant.
De som är pinsamma, arroganta och rent av korkade är ju Björklund och Lööf! Att stå och skryta hur man tar ansvar för Sverige och sedan avvisa ett samarbete för att styra landet är inte bara hyckleri och dumt, det är också rent ansvarslöst!
Extra bonus-dumstruten går här till Jan Björklund för uttalandet om att det är pinsamt att vilja samarbeta med Folkpartiet. Annie Lööf får inget pris, hon är bara sig själv i sin vanliga nyliberala arrogans.

Reinfeldt & C:o skulle behöva lära sig hur parlamentarismen fungerar och att visa respekt för flerpartisystemet och väljarna.

Men sedan så bekräftar ju tyvärr denna utsträckta hand till de borgerliga partierna bara bilden av Socialdemokraterna som ett principsvagt parti som är öppet för alla typer av kompromisser bara de får makten.
Det hade ju varit en annan sak om S gått till val med en skarpare socialdemokratisk poltik men kompromissandet har ju redan börjat. Till exempel när det gäller vinster i välfärden och skattesänkningar.

Att det gamla arbetarpartiet nu sträcker ut handen till det regeringsparti som står allra längst ut på högerflanken - det tydligast nyliberala och mest arbetarfientliga Centern - väcker ont blod hos många, inte minst hos undertecknad. Följden blir att bilden av Socialdemokraterna som ett nyliberalt högerparti förstärks hos många av dess väljare som nu slutligen ledsnar på högervridningen i partiet och kommer att ta sin tillflykt till Vänsterpartiet. Bra så långt men tyvärr så kommer många andra s-väljare, även de besvikna på att S alltmer liknar högern, att nu visa sin protest genom att sätta sin tillit till Sverigedemokraterna.

Summa summarum så gynnar nog detta i första hand de båda motpolerna Vänsterpartiet och SverigeDemokraterna.
Om det gynnar Socialdemokraterna anser jag nog vara tveksamt.

Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund, Annie Lööf, moderaterna, folkpartiet, centern, socialdemokraterna, vänsterpartiet, sverigedemokraterna, val 2014, regeringsfrågan, blockpolitik, partipolitik, regeringssamverkan, parlamentarism, politik, samhälle