Ett första steg mot genomförandet av detta avtal kom under ett möte på Bali i december 2013 där 159 handelsministrar var med. En av dem som var med och skrev på avtalet var Sveriges handelsminister Ewa Björling.
Statsminister Fredrik Reinfeldts kommentar om det hemligstämplade avtal SOM HAN INTE ENS FÅTT LÄSA:
"– Frihandelsavtalet är viktigt eftersom det leder till ökad handel och fler jobb också i Sverige".
Frihandelsavtal låter väl bra kan man tycka. Åtminstone tycker vissa det. Problemet är bara att dessa avtal oftast ensidigt gynnar stora globala företag och innehåller extrema liberaliseringar och avregleringar för att säkerställa större vinster för företagen. Så även TTIP.
Men det är faktiskt ännu värre än så. I TTIP ingår en paragraf om investeringsskydd, ISDS (Investor State Dispute Settlements) som innebär att storföretag kan stämma länder som instiftar lagar som de inte gillar.
Närhelst de stora företagen anser att lagar inom folkhälsa, miljö- och samhällsskydd, arbetsrätt med mera kommer i vägen för deras vinster så kan de alltså stämma regeringar. Detta inför särskilda internationella skiljedomstribunaler bestående av affärsjurister och helt utom kontroll för medborgarna och de samhällen som berörs.
Ponera exempelvis att ett stort globalt företag tycker att en kemikalie som bevisats skadlig för hälsan och som är förbjuden att användas i Sverige, utgör ett hinder för dem att investera i Sverige.
Eller att Monsanto tycker att förbudet mot GMO-grödor leder till lägre förväntade framtida vinster.
Då kan företaget, om ISDS blir verklighet, stämma regeringar och tilldömas stora skadestånd.
För att maximera sina vinster skall alltså utländska storföretag bestämma reglerna istället för de demokratiskt valda ledarna. Och om lagstiftning hindrar företagens framtida vinster så ska vi skattebetalare pröjsa ut skadestånd åt storföretagen.
Om man går in på regeringens hemsida och söker information om TTIP så möts man av följande:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar