En oenig allians. En oenig regering. En regering i förfall

Om jag nu bara haft normala arbetstider så hade jag kanske hunnit publicera mitt inlägg om hur regeringens sänkning av studiebidraget var ett lysande exempel på hur moderaterna bedriver klasspolitik.
Nu hann jag ju inte det eftersom Reinfeldt och hans PR-företag De Nya Moderaterna står med ett blött finger uppsträckt, känner hur vindarna blåser och ändrar sin retorik och sina löften alltefter den mediala reaktionen och därmed underförstått folkopinionen.
Allt för makten!

Men hur som helst:

Är det något som har trumpetats ut i media så är det budskapet om hur eniga regeringsalliansen är.
Men när man tittar lite närmare så är partierna inom alliansen egentligen oeniga om det mesta. Det man kan säga är väl att de är eniga om att skatterna ska sänkas (mest för storföretagen och de rikaste), att allt vi satsat våra skattepengar i ska skänkas bort till privata ägare (dem själva och deras kompisar) ,att alla vi vanliga arbetare ska jobba ännu längre innan vi får pension och att alla våra skattepengar ska försvinna ut ur landet som privata vinster istället för att användas till våra pensioner eller till att värna om alla medborgare i Sverige.

När det sedan kommer till att handla om annat än att förskingra och förstöra landet så är de oeniga om i princip allt. Till och med om de skattesänkningar de vill ha är de oeniga.
Ett parti vill sänka nu, ett annat vill sänka sedan. Något parti vill sänka åt en grupp, något annat vill sänka åt en annan grupp.
Men i stora drag så är de partier som ingår i regeringsalliansen oense om följande frågor:
skatter, jämställdhet, brott och straff, vinster i välfärden, arbetsrätten, a-kassa och socialförsäkringar, betyg i skolan, Euromedlemskap, kärnkraft, förstatligande av skolan, lägre ingångslöner, försvarspolitiken, NATO-medlemskap.

De är alltså oense om i princip allt, den så eniga regeringsalliansen!

Men det är ju inte bara de olika partierna i regeringen som är oense!
De moderata ministrarna som har de tyngsta posterna (och i princip hela regeringsmakten eftersom ju alla vet att de övriga partierna bara är stödpartier åt moderaterna) har ju visat sig vara på kollisionskurs med varandra.

Utrikesminister Carl Bildt motsäger Statsminister Fredrik Reinfeldt angående Ukraina och Ryssland.
Statsminister Reinfeldt säger emot Finansminister Borg om studiebidrag.
Finansminister Borg säger emot Utrikesminister Bildt om ubåtar.
Finansminister Borg säger emot sig själv dagen efter.

Ena dan ska försvaret skäras ner. Veckan efter skall det rustas upp med nya ubåtar för 10 miljarder.
Ena dan måste vi minska studiebidraget med 300 kronor/månad för att "bygga upp skyddsvallar" i ekonomin. En åtgärd som enligt moderaterna skulle stärka studenternas ekonomi med 1000 kronor mer i månaden. Några timmar senare är det rätt att inte minska bidragsdelen "för att få fram skolsatsningar".

Ena veckan meddelar Borg att statsbudgeten förstärks med skattesänkningar (som gynnar de rika) . Andra veckan meddelar Borg att statsbudgeten förstärks med skattehöjningar (som drabbar de fattigaste).

Det här sammantaget med andra utspel (t.ex regeringens karbonkopia av bl.a  (S) satsning på skolan) vi sett visar hur Reinfeldt reducerat politiken till att handla om PR och ren taktik för att vinna regeringsmakten. Man skickar ut testballonger för att se hur vinden blåser. Visar det sig blåsa upp storm när man berättar vad man vill så halar man ner ballongen och drar tillbaka sitt förslag eller snor helt enkelt oppositionens förslag.

Att ministrar i regeringen har så motsatt uppfattning när det kommer till såväl finanspolitik som utrikespolitik är ju inget annat än ett tecken på en regeringsmakt i totalt förfall!

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Carll Bildt, ministrar, regeringen, samhälle, politik, de nya moderaterna, moderater, alliansen, PR