Fredrik Reinfeldt förstörde Sverige.

När man inte har varken tid, lust eller ork att sätta sina tankar på pränt så är det ju tur att det finns andra som gör det. Och som gör det så bra.
Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys levererar på Dagens Samhälle en knivskarp analys och vidräkning av Fredrik Reinfeldts tid som statsminister:

"Fredrik Reinfeldt förstörde Sverige och jag tycker han har kommit alldeles för billigt undan kritik. Under de åtta år han regerade Sverige var det med ett närmast sociopatiskt falskspel som inte har några jämlikar. Med sitt döljande av den egna politikens inriktning förstörde han det politiska samtalet. Det var redan skadat, men Reinfeldts teknik att lägga all ideologisk förståelse till undertexten bidrog till att skapa det infekterade debattklimat vi har i dag.

Fredrik Reinfeldts mål med den politik han förde genom hela sitt decennium som partiledare handlade om en sak: Att för alltid krossa det socialdemokratiska samhällets grundvalar. Sossesverige som hans ivriga bäver Maud Olofsson kallade det. Sossesverige skulle krossas och malas på ett sådant sätt att det inte gick att reparera enligt de gamla ritningarna även om vi skulle få en socialdemokrati som ville bygga upp sitt samhällsbygge igen...
... Vi sitter nu med resultatet. Jobben kom inte. Produktiviteten faller. Skolan är skit. Han bröt slutligt ner de strukturer som skapat ett fungerande samhälle. Skatterna sänktes med 140 miljarder per år. Värnplikten skrotades, som den yttersta symbolen för en jämlikhetsambition han ogillade."

Suhonen konstaterar även att Fredrik Reinfeldt mycket riktigt är den farligaste ledaren vi har haft sedan demokratin infördes:

"När Reinfeldt insåg att valet 2014 var förlorat satsade han på att förstöra för motståndaren och bädda för kaos.
Han höll sitt kallhamrade tal om att vi skulle öppna våra hjärtan för fler flyktingar men att detta skulle sluka alla förbättringar för dem längst ner. Reinfeldt visste exakt hur han spelade upp invandringsfrågan. Dagen efter kallade Anders Borg och Carl Bildt till presskonferens för att tala om oron i världen. Det var inte någon slump."

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, systemskifte, nyliberalism, politik, samhälle

Arbeit macht frei?

"Sveriges lagstiftning gynnar arbetsgivaren och missgynnar arbetstagaren när det gäller möjligheten att anlita bemanningsföretag. Den inhyrda personalen vet inte hur länge den får vara kvar, känner sig ofta stressad och utanför den sociala samvaron på arbetsplatsen. De får inte ta del av utbildning och andra utvecklingsinsatser i lika hög grad. Man känner lägre grad av inflytande och är i vissa branscher mer olycksdrabbad."

Bild: Max Gustafsson.

Sedan 1994 har antalet anställda inom bemanningsbranschen tolvdubblats. Enligt Svenskt Näringsliv arbetar idag över 120 000 människor i bemanningsbranschen.

Det är dags att göra något åt otryggheten i arbetslivet. Alltför många människor lever med anställningsvillkor som gör att de inte kan planera sina liv och sin ekonomi.


Läs även andra bloggares åsikter om bemanningsanställda, arbetsmarknaden, arbete, samhälle, politik

Midsommarafton i bilder

Midsommarafton firar jag ju numera traditionsenligt genom att bevista Midsummer Meet i Överkalix.

Stilla flyter Kalixälven denna vackra midsommaraftons-förmiddag.

När vi stannat för en kaffepaus passar Kåre på att mecka med cabskyddet på sin Cadillac från 1953. För övrigt en av Sveriges absolut finaste i sitt slag. Om inte den allra finaste.

Ett litet urval av de cirka 300 utställda bilarna.

Senaste tillskottet i Haparanda-flottan, "Doktorns" Impala -58.

Ingen bilutställning är komplett utan minst en  Ford Fairlane Skyliner på plats.

Två mer sällsynta rariteter: en 1971 Mercury Cyclone och en AC Cobra.

En lång dag avslutades med en lång natt i fabriken.



Läs även andra bloggares åsikter om Midsommar, Midsummer Meet, Överkalix, bilar, jänkare, Cadillac, Impala, Mercury Cyclone, AC Cobra

Repriserat inlägg: Sverige går inte under med minskad arbetstid. Tvärtom.

Jag repriserar ett inlägg från april  2014:

I Sverige togs beslutet att införa 8-timmars arbetsdag 1919. 40-timmarsveckan infördes 1971.
Sedan dess har i princip inget hänt med arbetstiden.
När 8-timmars arbetsdag skulle införas så skulle Sverige enligt högerpartierna kastas ner i fattigdom. Likaså väntade undergången runt hörnet om den arbetsfria lördagen skulle införas.

Så blev ju inte fallet.

Vänsterpartiet har långsiktigt målet med en arbetstidsförkortning till 30 timmars arbetsvecka.
I partiledardebatten i januari i år attackerade Fredrik Reinfeldt Vänsterpartiets tankar om kortare arbetstid med att det är en mycket dyr reform. Ordagrant citerat:
"-Det är över 10 miljarder kronor per år i påverkan på offentliga finanser, kommer driva ner Sverige i recession"
Reinfeldt menar alltså att en reform på 10 miljarder (var den siffran kommer ifrån är oklart) skulle driva ner Sverige i recession.

Låt oss då se på några av de reformer som regeringen genomfört:

Jobbskatteavdragets påverkan på de offentliga finanserna år 2011 uppgick enligt SCB till 80,4 miljarder kronor.
Under 2012 betalade Skatteverket ut 16,8 miljarder kronor i skattereduktion för rot och rut.
Regeringens sänkning av restaurangmomsen innebar 5,4 miljarder i uteblivna intäkter och den sänkta arbetsgivaravgiften för anställda mellan 19 och 25 år hela 17 miljarder mindre i de offentliga finanserna.

Summan av dessa regeringens reformer blir då ~119 miljarder i årlig påverkan på de offentliga finanserna.
119 miljarder! Och inte gick Sverige under. Tvärtom så skryter Reinfeldt hur bra [sic!] det går för Sverige.

Och så står Reinfeldt sedan och har mage att mena att en reform för - i sammanhanget - ynkliga 10 miljarder skall driva Sverige ner i avgrunden!

Hur stor blir då katastrofen om vi övergår till att jobba 6-timmars dagar?
Erfarenheter visar att det blir ingen katastrof alls. Snarare tvärtom. Att införa 6-timmars pass innebär en rad fördelar. Produktiviteten ökar genom att organisation och maskiner nyttjas 12 istället för 8 timmar om dagen, ingen lunchrast som avbryter mm.mm.
Det finns ett flertal exempel på företag som självmant har gått från en 8-timmarsdag till 2x6-timmarspass dvs 12 timmar totalt. I Finland företag som Nokian Renkaat OY, Wallas Marine, Essilor OY och Imatra Steel mfl. I Sverige så gick exempelvis mekanikerna på Toyota Center i Mölndal ner i arbetstid till 6 timmars dagar med bibehållen lön.
En ökad omsättning med 40 % och ökad vinst med 23 %, nöjdare kunder eftersom väntetiden till verkstaden minskat rejält på grund av längre öppettider och friskare medarbetare är bara några exempel på den stora vinningen Toyota Center gjort med minskad arbetstid. Samt att fler har fått jobb.

Sverige går inte under vi om jobbar några timmar mindre per dag. Tvärtom så är det lösningen på två av de frågor som politikerna mest tjattrar om, nämligen ekonomisk tillväxt och att få ner arbetslösheten.

Men det förstås, den för dagen rådande nyliberala politiken kräver ju en hög arbetslöshet. Så trots politikernas fina ord om att bekämpa arbetslösheten så är det ändå bara tomma ord.
Vi vet ju också allihop att politiken nuförtiden enbart handlar om att överföra pengar från den vanlige lilla medborgaren till de allra mäktigaste och rikaste. Så att tro något annat än att vi vanliga ska jobba mera och mera samtidigt som vi får det sämre och sämre........

Läs även andra bloggares åsikter om 6-timmarsdagen, minskad arbetstid, arbete, arbetslöshet, produktivitet, reformer, restaurangmoms, RUT, ROT, politik, nyliberalism, samhälle, Fredrik Reinfeldt, pengar, fördelningspolitik, dystopi

Dumt och okunnigt om "jobbskaparna".

Att politiker inte kan skapa jobb är ett mantra som vi nu matas flitigt med. I sociala medier, på tidningars debatt- och ledarsidor och av politiker får vi höra att det minsann är företagen och inte politikerna som skapar jobben. Borgerliga politiker - inte minst Annie Lööf - tjatar nästan hål i huvudet på oss om att politiker inte kan skapa jobb. Men även socialdemokraterna Damberg och Löfven, för att ta några exempel, talar om företagen som "jobbskaparna" och poängterar att politiker inte kan skapa jobb.
Man kan ju tycka att det är lite motsägelsefullt att politiker som i valrörelsen står och lovar att  just de ska minska arbetslösheten i nästa andetag menar att politiker inte kan skapa jobb.

I Sverige finns idag cirka 1,3 miljoner människor anställda inom den offentliga sektorn. Människor som är anställda av staten, landstingen eller kommunerna. Poliser, vårdpersonal, lärare, kriminalvårdare och militärer för att ta några exempel. Alla dessa jobb är skapade av staten efter politiska beslut.
Bara i regeringskansliet jobbar 4600 personer. Anställda av, och för att understödja, just de politiker som säger att politiker inte kan skapa jobb.

Även i de fall där människor inte är offentligt anställda så har deras arbeten kommit till av direkta politiska beslut.
Vilka privata företag var det som beslutade att bygga upp vår infrastruktur i form av eldistribution, vägar, järnvägar, vatten- och avloppsledningar? Vilket privat företag var det som beslutade att bygga en massa skolor och universitet? Eller alla dessa sjukhus?

Visst kan politiker skapa jobb. Den som påstår motsatsen är inget annat än en okunnig dåre.
Eller har en dold agenda.

Om Jens Spendrup är en okunnig dåre låter jag vara osagt. Däremot har han en ju en klar agenda när han begår debattartikel på Dagens Industri och som vanligt när näringslivstopparna yttrar sig så handlar det om skattesänkningar. Skattesänkningar som skall gynna deras företag, och i förlängningen dem själva.
Att Spendrup är okunnig kan man dock misstänka när han i artikeln motsätter sig tanken att man kan skapa jobb på politisk väg genom satsningar som ska finansieras via ökade skatter eller genom ökad statlig upplåning.

Spendrup resonerar: Om det nu verkligen är så enkelt att minska arbetslösheten, varför har vi då inte med framgång redan gjort det?
Svaret är att vi har försökt tidigare. På 1970- och 1980-talen höjdes skatterna i Sverige till de högsta nivåer som världen dittills hade skådat. Vi prövade dessutom samtidigt även att öka statens upplåning till osunda nivåer.
Vad blev resultatet? Sveriges ekonomiska utveckling stannade av och vi levde inte längre i den lysande ekonomi som världen omkring oss tidigare hade beundrat."

Man kan ju inte direkt påstå att Spendrup har torrt på fötterna i sina påståenden. Skatterna i Sverige var inte på de "högsta nivåer världen dittills skådat". Borgarnas förlovade land USA hade efter andra världskriget skatter på över 90 procent.
Att Spendrup refererar till 1970- och 1980-talen och vill mena på att de höga skatterna inte hade någon effekt på arbetslösheten och att "Sveriges ekonomisk utveckling stannade av" är inte bara helt felaktigt utan visar hur okunnig och historielös man kan vara som direktör i näringslivet.

Arbetslösheten under 1970- och 1980-talen låg stadigt mellan 2-4 procent och det var först i samband med införandet av nyliberalt tänkande och "Århundradets skattereform" 1990 då skatterna sänktes kraftigt som arbetslösheten började stiga för att sedan permanenta sig på dagens nivå.



Läs även andra bloggares åsikter om jobbskaparna, skatter, arbetslöshet, skattesänkningar, politiker, samhälle, politik, skattereformer, nyliberalism

Samtidigt i snickeriet...

"-Jag har haft skinnstövlar och läderbyxor och åkt raggarbil, va"

Miniatur Wunderland

Miniatur Wunderland i Hamburg måste ju vara modell-entusiasternas Mekka.
Här kan man snacka om modelljärnväg:




På Youtube finns ett flertal videor från denna smått otroliga anläggning.

Läs även andra bloggares åsikter om Miniatur Wunderland, modelljärnväg, hobby, modeller