Ett livstecken!

Eftersom det har blivit oroväckande glest mellan inläggen på denna blogg så finner jag det nödvändigt att nu visa att bloggdöden ännu inte inträffat här.
Att uppdateringsfrekvensen sjunkit under strecket för det katastrofalt dåliga finns - förutom den allmänna bloggtröttheten som infinner sig med tiden - många ursäkter/bortförklaringar till
För att nu nämna någon av dessa bortförklaringar så har den förändrade skiftgången på jobbet (förutom sämre lön, längre skift och fler timmar) sedan länge inneburit att både den tid och den ork som ändå krävs, saknats till bloggandet. När man sedan parar detta med att jag tillbringat mycket tid på andra sociala medier (inte minst den där ansiktsboken där jag frekvent har käftat mot främlingsfientligheten hos SD-svansen), att jag har lagt alldeles för mycket tid och engagemang i sociala medier när det gäller Asplöven och HockeyAllsvenskan (eller ishockey överhuvudtaget) och att min familjesituation nyligen har ändrats och mina insatser i hushållsarbetet därmed ökat med 100 procent avsevärt.

Det här var ännu en ursäkt för dålig uppdatering på bloggen. Min förhoppning är ändå att ruska liv i denna blogg och förhoppningsvis så blir det mera frekventa uppdateringar här.