I Palovaara-skogarna där man lekte som barn, fanns förr massor av dumpade bilar så där vore det väl ändå tusan om man inte skulle hitta åtminstone ett vrak som blivit kvar.
Den som letar skola finna. Rakt söder om Palovaara, nästan nere vid strandlinjen gör vi till slut ett fynd.
Det mesta har återgått till naturen men ramen och skärmar verkar stå emot i det längsta.
Soffan har inte blivit mer ortopedisk med åren.
Någon som kan identifiera denna maskin?Läs även andra bloggares åsikter om skrotbilar, Palovaara, vrak, bilvrak, rost
8 kommentarer:
Det där sista är en separator, som någon försökt bygga om till svarv.
Experimentet misslyckades.
Skrot kan bli vackert om det får ligga nog länge! ;)
Det sista är ju en encylindrig sidventilsmotor med magnettändning, du kan se rester av tändstiftet mitt i bilden, evetuellt nån fotogenmotor av tvåtaktsdieselprincip men med tändning, hittar inga ventiler på den bilden, kanske de är på andra sidan, magnettändningen är det som ligger längst upp i bilden, sedan har du ett stort och tungt svänghjul som tyder på att den arbetat stationärt. Ramen ser ju ut att komma från en gammal lastbil med friliggande skärmar, typ 20-30 tal.
Instämmer i kråksimulerarens teori
En låda cigarrer till Kråksimuleraren! :-)
Så nu måste man börja röka också, det är inte lätt att vara Bästerwister! ;)
Kråksimuleraren sa: "Ramen ser ju ut att komma från en gammal lastbil med friliggande skärmar, typ 20-30-tal"
Funderar på om inte sådana konstruktioner tillverkades längre än så? Andra världskriget fram till -45 kanske?
Mycket möjligt, men den har i alla fall inte haft lyktor i skärmarna, de är liksom avkapade framtill, sedan lika breda i bakkant, lastbilar av senare årsmodell, blev bredare i ramen runt hytten. Den där ser ganska klen ut och lastade nog inte mycket. Men visst bilar utvecklades ju inte alls efter -39 fram till -45, men lastbilar tillverkades ju så den ändrade sig ju lite i alla fall.
Skicka en kommentar