Blåmesen förekommer bevisligen allra längst uppe i Norrbottens kustland. I alla fall som gäst vid vår talgboll.
Ett rådjur betade på en äng vid Vuono när jag passerade på väg hem från jobbet igår. Efter att ha hämtat kameran hann jag precis få ett par bilder innan matstunden var över och rådjuret drog sig tillbaka in i skogens gömslen.
Ett vårtecken om något är ju storspoven som nu har anlänt. Den här bilden är dock från förra sommaren
"Eye of the Tiger"
Tam men ändå ett farligt rovdjur. Blåmesen får se upp, varken småfåglar eller möss går säkra när gårdens samvetslösa predator går på jakt i kvarteret.
Läs även andra bloggares åsikter om
blåmes,
rådjur,
storspov,
katter,
djur,
natur,
foto,
fåglar
3 kommentarer:
Jag har ett svagt minne av att någon enstaka blåmes siktats ända uppe vid Torne träsk väster om Abisko. De är tuffa, de där småttingarna. Arga ser de ut också!
"Karsk" är ordet som dyker upp hos mig när jag ser blåmesens uppsyn.
Karskt också att våga sig ända upp till trakterna av Torne träsk.
Vid närmare eftertanke (inte lätt att minnas direkt efter alla år) tror jag det var i trakten av Vassijaure man siktade den där blåmesen. Den kan ju ha flugit upp från Norge. Fågelvägen (bokstavligen!) är det ju inte så långt.
Skicka en kommentar