I takt med att nyliberalismens marknadsfundamentalistiska ideer vunnit mark så är det en ny polarisering vi står inför i vårt samhälle idag.
Där förr de fattiga stod mot de rika, arbetarna mot arbetsgivarna ser vi idag istället hur ett tärande samhällskikt står emot resten av samhället. Ett tärande skikt som oförtjänt förser sig med allt mer av samhällets tillgångar.
Det är de stora bolagens ledarskikt som med hjälp av och under insyn av våra fackliga representanter, beviljar sig själva rent astronomiska arvoden. Helt över huvudet på bolagens aktieägare.
Detta är ett tärande på det pensionskapital som är bundna i dessa bolag. Bolagen utnyttjar också samhällets resurser i form av bidrag och infrastruktur och medborgarnas arbetskraft samtidigt som de med avancerad skatteplanering smiter från skatten.
Inget samhällsansvar. Ingen moral. Endast ett svek mot den övriga befolkningen.
Det är bankerna. En viktig instutition i samhället som alla är beroende av, men som endast driver sin verksamhet för maximal vinst och gigantiska löner till ledningen.
På bekostnad av kundernas höga avgifter och alla bolånetagares höga räntor gör bankerna massiva övervinster på att låna ut 10 gånger mer pengar än de har tillgång till. Samtidigt är de beroende av att vi skattebetalare går i borgen för deras aggressiva utlåning av låtsaspengar.
Det är politikerna. De ser sig inte längre som samhällets tjänare, valda i förtroende av folket, utan som samarbetspartners med de andra tärande, storbolagsledningarna och bankerna.
Dagens politiker är till största delen karriärister som endast strävar efter högre lön och fler förmåner. De har blivit en ekonomisk överklass som identifierar sig med den ekonomiska eliten, en politisk adel som lever gott på våra skattemedel.
Vi har helt enkelt fått en ekonomisk-politisk överhet som istället för att värna samhället, demokratin och folkviljan, egenmäktigt förser sig på ett oförtjänt sätt av samhällets samlade tillgångar.
Det är därför som det för dem är så viktigt med vinster i välfärden. Våra folkvalda har öppnat upp för storfinansen att etablera sig inom samhällsvårdande områden som barntillssyn, skola, vård och omsorg och avsikten är enbart att göra ekonomiska vinster genom snabba och underprissatta utförsäljningar på verksamheter uppbyggda av våra skattemedel.
Inte att förbättra villkoren för den breda allmänheten.
Inget samhällsansvar. Ingen moral. Endast ett svek mot den övriga befolkningen.
Läs även andra bloggares åsikter om nyliberalism, polarisering, marknadstänkande, välfärden, privatiseringar, utförsäljningar, vinster, bankerna, skatter, ekonomi, politik, samhälle, politiker, vård och omsorg, skola, förtroende, ansvar, moral
4 kommentarer:
Du glömde tjänstemännen i kommuner och landsting. Det vimlar av märkliga direktörstitlar och det offentliga är numera löneledande.
/Meikäläinen
Ja det har du rätt i. De gömde sig nog i gruppen politiker.
:-)
Jag tror det är dags för ett tips till Bosse Östman så får vi se om han kan kasta ljus över kostnaderna som skattebetalarna drabbas av pga koncernkonstruktörer och deras gelikar i den offentliga världen. Förslagsvis kan man börja med landstinget.
/Meikäläinen
Östman ja, jag tycker att han blivit lite mera av en sossehatare sedan han gick i pension. De sista åren han var i tjänst som ledarskribent tyckte jag att han var ganska vettig. Lite grann av den gamla sortens moderat, tuff och hårdför i opposition, mera ödmjuk efter valsegern 2006. Orädd för att kritisera moderaterna när det var befogat och kunde berömma oppositionen när de hade rätt.
Nu med nyliberalen Eriksson är det mera av ett okritiskt hyllande av "Den Store Landsfadern" och spridande av nymoderaternas lögner.
Skicka en kommentar