Det talas om att det ska skapas fler jobb genom att nyanlända skall jobba för en lägre lön. Genom sänkta ingångslönerna ska arbetsgivarna lockas att anställa fler.
Varför tror högern att företagarna är så dumma att de anställer fler än de har arbete för?
Om det krävs 10 personer för att montera en Volvo, så kommer man ju inte att använda 11 personer bara för att den 11:e är billigare än de andra.
Högern menar att sänkta löner skall skapa nya jobb. Jobb som inte finns idag och jobb som ingen vill betala för och som samhället fungerar
alldeles utmärkt utan ska alltså sänka arbetslösheten.
Det talas om enkla jobb, alltså om jobb som matkassepackare i affärer eller knapptryckare i hissar.
Det här visar på behovet av en kvalitativ jobbdebatt. Vad har vi nytta av att skapa för jobb?
Vad är det som ger fler positiva
effekter än bara sysselsättningstalet?
Svaret är naturligtvis att jobb inom välfärden, skola, vård och omsorg snarare än matkassepackare
och hissknappstryckare är de jobb som bör "skapas".
För brister finns. Varenda människa i Sverige är ju medveten om att vårdpersonalen går på knäna och att vården nedrustas på landsbygden kan många vittna om.
Att sänka ingångslönerna kommer inte att innebära att det blir flera jobb, däremot att arbetsgivare löpande kan byta ut personal till billigare.
Hur många unga kommer att radikaliseras till högerextremister när de upptäcker att arbetsgivaren bytt ut dem mot nyanlända?
Kraven på sänkta ingångslöner handlar inte om människornas - varken de nyanländas eller de unga svenskarnas - eller samhällets välfärd. Det handlar enbart om ideologi. De rika och välbesuttnas klasskamp för att öka på skillnaderna i samhället.
Många tycker nog att det kan vara mysigt att på lördagskvällen sitta i soffan och titta på en romantisk feelgood-film medan man smuttar på något gott.
Visst låter det mysigt, men själv känner jag mig i alla fall f-n så mycket mera levande när jag på lördagskvällen är ute och skottar snö!
"Det är kriser och katastrofer som skapar förändring. Det anser såväl ledande nyliberala ekonomer som den nuvarande nordamerikanska statsledningen. Och om inte förstörelsen kommer med naturens hjälp - som till exempel i fallen med tsunamin i Sydostasien och orkanen Katrina - så kan man själv åstadkomma den med massiva truppinsatser och högteknologiska vapen som i Irak. Drömmen om att sopa bort allt som är föråldrat och hindrande och börja om från noll tycks vara oemotståndligt för många av dagens politiker och ekonomer. I spåren på detta tänkande följer massiva privatiseringar av sådant som tidigare varit offentlig egendom och utförsäljning av länders naturtillgångar till transnationella storkoncerner. Chockdoktrinen är ingen ny uppfinning. Ända sedan 1900-talets mitt har Chicagouniversitetets ekonomiska fakultet fungerat som en politisk idéfabrik där man skrivit ut recept åt världens politiker på hur de kan införa den totalt fria marknaden med hjälp av ekonomisk chockterapi."
Detta om Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott".
En bok som retade upp den svenska nyliberalismens överstepräst Johan Norberg så till den milda grad att han skrev debattartiklar, höll seminarium och även skrev en bok för att påpeka de enstaka faktafel han lyckats hitta i boken. Allt i syfte att sabla ned Klein.
"Flyktingkrisen skulle, rätt hanterad, kunna bli en tillgång för Sverige" skriver Maria Ranka på ledarsidan i Svd.
Maria Ranka, skolad i den nyliberala tankesmedjan Timbro, vill med anledning av flyktingkrisen ha mera av nyliberal politik och katastrofkapitalism. Därför att "krisen kan skapa den mentala mobilisering som krävs för att kunna genomföra ett antal nödvändiga reformer."
Detta är klarspråk från Ranka om att bedriva just den chockterapi som Klein beskriver och som Norberg så ivrigt förnekar förespråkas av nyliberala ekonomer.
Vad det är för reformer som avses är ju inte svårt att gissa, privatiseringar, avregleringar och utförsäljningar. Välfärden skall nedmonteras och lönerna för den vanlige medborgaren pressas ned. Exempelvis så har ju Annie Lööf framträtt i dagarna* och dragit den gamla lönesänkarvalsen igen. Först var det långtidsarbetslösheten som skulle lösas med lägre löner, sedan var det ungdomsarbetslösheten och nu är det integrationen som skall lösas med lägre ingångslöner.
Både politiker och näringslivsrepresentanter vill utnyttja flyktingsituationen för att pressa ned lönerna på arbetsmarknaden. För det är precis det som det handlar om, inte om att få in de nyanlända på arbetsmarknaden.
Möjligheterna för nyanlända att lättare komma in på arbetsmarknaden genom att arbetsgivaren får en lägre kostnad finns redan. Det finns en hel bukett av anställningsformer med upp till 85 procent av lönekostnaden i bidrag som arbetsgivare kan välja bland.
Att låtsas som om de inte finns visar på att det enbart handlar om att pressa ned lönerna. För när ingångslönerna sänks innebär det ju på sikt att löneökningar för dem som redan arbetar inom branschen kommer att försvåras.
Det här med lönesänkningar är väl på något sätt själva essensen av den katastrofala kapitalismen? Man drar ju undan mattan under sina egna fötter när man försämrar köpkraften hos medborgarna. Men så långt kan det nyliberala tänkandet uppenbarligen inte nå.
En liten lektion om nyliberalism:
*En liten undran här: Annie Lööf har tydligen gjort ett uppehåll i sin föräldraledighet när hon nu hoppat in i debatten om lönerna.Har Lööf levt på föräldrapenningen (706 kronor/dag) under sin ledighet eller har hon även uppburit lön från partiet (120 000 kronor/månad) under samma tid?
Mig veterligen är det försäkringsbedrägeri att ta ut föräldrapenning från Försäkringskassan samtidigt som man har lön.
"De cirkulära havsströmmarna i Stilla havet gör att det i vissa
områden samlas avfall i en gigantisk flytande ”soppa”. Avfallssoppan
består av en hög koncentration av i synnerhet plast, som inte tas upp i
naturen. Det största av dessa områden ligger i norra Stilla havet och kallas
The Great Pacific Garbage Patch. En studie där år 2001 fann över 330000
plastbitar per km2. Den höga koncentrationen är en fara för havets djur,
som antingen sväljer plasten eller trasslar in sig i den."
Även i Atlanten har man upptäckt en liknande jättelik ansamling av plast
som driver omkring och utgör en fara för havets fåglar, fiskar och
andra djur.
I Afrika har ett flertal länder, helt eller delvis, förbjudit
plastpåsar. I föregångslandet Rwanda är det förbjudet att tillverka,
använda, importera och sälja plastpåsar. Dels för att stoppa
nedskräpningen men även för att påsarna åkte in i avloppen och orsakade
stopp och översvämningar. Att boskap dog efter att ha tuggat i sig plast
var också ett argument för förbudet.
I Italien infördes förbud mot plastpåsar 2011, detta efter studier där
man konstaterat att 73 procent av allt avfall som täcker den italienska
havsbotten utgörs av plastpåsar. Landets
livsmedelskedjor säljer nu papperskassar, nedbrytbara plastpåsar eller
tjockare plastpåsar avsedda att återanvändas. Men för att kunna
genomföra förbudet fullt ut och bötfälla de affärer som bryter mot
förbudet måste lagen först godkännas av EU. Vilket nu inte blir fallet eftersom Storbritannien nu protesterar och hävdar att eftersom plastpåsarna inte är förbjudna av EU,
kan de inte förbjudas av en medlemsstat eftersom detta innebär ett handelshinder.
Det sorglustiga i historien är att Storbritannien själva
är fast beslutna att ta itu med alla de miljöproblem som orsakas av
kasserade bärkassar men man väljer ändå att protestera och stoppa
Italiens ambitioner på grund av ett reflexmässigt försvar av EU:s
frihandelsprincip.
Läs även andra bloggares åsikter om EU, frihandel, miljö, sopor, plastpåsar, nedskräpning
Grace Braeger växte upp under den stora depressionen och fick då lära sig att vara rädd om sina ägodelar. Något som genomsyrat hela hennes liv och en förklaring till att hon ännu kör sin Chevrolet Bel-Air som hon köpte 1957 och som sedan dess varit hennes enda bil.
"Ekonomi är läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet. Med knapphet menas att tillgängliga resurser är begränsade i
förhållande till totala önskemål och behov. Vi måste lära oss att
hushålla med de resurser, de tillgångar som finns. Eftersom vi lever på
ett begränsat klot finns det också begränsat med naturresurser"
Ekonomi handlar alltså om att vi ska hushålla med våra resurser. Detta eftersom de finns i begränsade mängder enär vi ju lever i en begränsad värld.
Men inte är det det budskapet vi får till oss via våra mediekanaler. Tvärtom så trumpetas ju ständigt budskapet ut om hur viktigt det är med tillväxt och att vi därför måste konsumera mera.
Att företag som ser ökade vinster vid horisonten, vill lura oss att köpa mera än vi behöver är ju varken konstigt eller anmärkningsvärt. Mer anmärkningsvärt är att politiker som ena dagen möts och diskuterar miljöförstöring och hållbar utveckling, nästa dag står och predikar att vi, för att stärka landets ekonomi, skall konsumera mera för att öka den ekonomiska tillväxt som orsakar miljöproblemen.
Till och med Riksbankschefen som är utbildad ekonom har glömt vad definitionen på ekonomi är och framträder i radio och meddelar att vi måste köpa mera grejer.
I denna nya underbara tid vi lever i handlar ekonomi inte om att man ska hushålla utan om att man ska slösa så mycket så möjligt.
