"Det är kriser och katastrofer som skapar förändring.
Det anser såväl ledande nyliberala ekonomer som den nuvarande nordamerikanska statsledningen. Och om inte förstörelsen kommer med naturens hjälp - som till exempel i fallen med tsunamin i Sydostasien och orkanen Katrina - så kan man själv åstadkomma den med massiva truppinsatser och högteknologiska vapen som i Irak.
Drömmen om att sopa bort allt som är föråldrat och hindrande och börja om från noll tycks vara oemotståndligt för många av dagens politiker och ekonomer. I spåren på detta tänkande följer massiva privatiseringar av sådant som tidigare varit offentlig egendom och utförsäljning av länders naturtillgångar till transnationella storkoncerner.
Chockdoktrinen är ingen ny uppfinning. Ända sedan 1900-talets mitt har Chicagouniversitetets ekonomiska fakultet fungerat som en politisk idéfabrik där man skrivit ut recept åt världens politiker på hur de kan införa den totalt fria marknaden med hjälp av ekonomisk chockterapi."
Detta om Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott".
En bok som retade upp den svenska nyliberalismens överstepräst Johan Norberg så till den milda grad att han skrev debattartiklar, höll seminarium och även skrev en bok för att påpeka de enstaka faktafel han lyckats hitta i boken. Allt i syfte att sabla ned Klein.
"Flyktingkrisen skulle, rätt hanterad, kunna bli en tillgång för Sverige" skriver Maria Ranka på ledarsidan i Svd.
Maria Ranka, skolad i den nyliberala tankesmedjan Timbro, vill med anledning av flyktingkrisen ha mera av nyliberal politik och katastrofkapitalism. Därför att "krisen kan skapa den mentala mobilisering som krävs för att kunna genomföra ett antal nödvändiga reformer."
Detta är klarspråk från Ranka om att bedriva just den chockterapi som Klein beskriver och som Norberg så ivrigt förnekar förespråkas av nyliberala ekonomer.
Vad det är för reformer som avses är ju inte svårt att gissa, privatiseringar, avregleringar och utförsäljningar. Välfärden skall nedmonteras och lönerna för den vanlige medborgaren pressas ned. Exempelvis så har ju Annie Lööf framträtt i dagarna* och dragit den gamla lönesänkarvalsen igen. Först var det långtidsarbetslösheten som skulle lösas med lägre löner, sedan var det ungdomsarbetslösheten och nu är det integrationen som skall lösas med lägre ingångslöner.
Både politiker och näringslivsrepresentanter vill utnyttja flyktingsituationen för att pressa ned lönerna på arbetsmarknaden. För det är precis det som det handlar om, inte om att få in de nyanlända på arbetsmarknaden.
Möjligheterna för nyanlända att lättare komma in på arbetsmarknaden genom att arbetsgivaren får en lägre kostnad finns redan. Det finns en hel bukett av anställningsformer med upp till 85 procent av lönekostnaden i bidrag som arbetsgivare kan välja bland.
Att låtsas som om de inte finns visar på att det enbart handlar om att pressa ned lönerna. För när ingångslönerna sänks innebär det ju på sikt att löneökningar för dem som redan arbetar inom branschen kommer att försvåras.
Det här med lönesänkningar är väl på något sätt själva essensen av den katastrofala kapitalismen? Man drar ju undan mattan under sina egna fötter när man försämrar köpkraften hos medborgarna.
Men så långt kan det nyliberala tänkandet uppenbarligen inte nå.
En liten lektion om nyliberalism:
*En liten undran här: Annie Lööf har tydligen gjort ett uppehåll i sin föräldraledighet när hon nu hoppat in i debatten om lönerna.Har Lööf levt på föräldrapenningen (706 kronor/dag) under sin ledighet eller har hon även uppburit lön från partiet (120 000 kronor/månad) under samma tid?
Mig veterligen är det försäkringsbedrägeri att ta ut föräldrapenning från Försäkringskassan samtidigt som man har lön.
Läs även andra bloggares åsikter om nyliberalism, chockdoktrinen, Naomi Klein, Johan Norberg, nyliberaler, kapitalism, lönesänkningar, flyktingkatastrof, invandring, fria marknaden, marknadsliberaler, bidrag, ekonomi, samhälle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar