Banken som blev ledsen i ögat

Nordea har stängt sitt kontor i Haparanda och kunderna hänvisas till att använda internettjänsten. Den som vill besöka ett bankkontor hänvisas att åka 50 kilometer till grannkommunen Kalix eller att ta sig över gränsen och besöka kontoret i finländska Tornio.
Haparanda Stad valde då att säga upp kommunens avtal med Nordea och starta en öppen upphandling av banktjänster med krav på lokal närvaro. Något som Nordea stillatigande inte kunde acceptera.

Här kommunalrådet Peter Waaras blogginlägg i sin helhet om ärendet:

"När banken blir ledsen i ögat tröstar den sig med att stämma kunden. 

"Nej, jag är inte bitter", sa kommunalrådet tyst för sig själv en dag i april.

Snarare var han förvånad över storbankens agerande visavi kunderna. I detta fall en liten kommun i det nordöstrahörnet av vårt land.

Kort historik: kommunens bank valde att lägga ner sitt kontor i kommunen. Jo, du läste rätt. Representanter från länets huvudkontor ringde upp kommunalrådet och meddelade att "bankkontoret läggs ner, men servicen kommer att bli bättre". Kommunalrådet undrade: "på vilket sätt då?". Representanten hänvisade högre upp i hierarkin och kommunalrådet fick telefonnumret till en hög bankdirektör som hette Jens. Även Jens meddelade att "servicen kommer att blir bättre!" Kommunalrådet fick inte ihop det och frågade följaktligen "hur kan det bli bättre när det blir sämre?".

Jens svarade att han minsann förstod kommunalrådet (Jens hade själv erfarenhetsbakgrund från kommunpolitiken), men försäkrade ändå att det skulle bli bättre. Den höga bankherren nämnde något om "signalvärdets betydelse", vilket kommunalrådet instämde i och ställde frågan "kommer det verkligen att bli bättre för min 92 åriga pappa, som vill se att pengarna handhas av personal som ser prydlig och välvårdad ut?". Snygg och prydlig är ju, som bekant, signalvärden av rang. Den höga bankmannen pekade på att man numera kunde sköta allt genom Internetbanken. Och att den seniora fadern minsann kunde konstatera att Stooorbankens hemsida var prydlig och fin och att man visst kunde se att pengarna finns på kontot.

Nåja, skidorna gick i kors och kommunen valde att säga upp sitt avtal med Stooooooorbanken som ju var belägen på den Nooordeliga breddgraden och helt klart inte vill ha med kommunen att göra, de la ju ner sitt kontor. Man hänvisade till en annan kommun och till och med till ett annat land.

I sedvanlig och av lag föreskriven upphandlingsanda formulerades sålunda underlag för en öppen upphandling avseende banktjänster. I detta skede fick kommunalrådet lära sig att kommunen får inte ta hänsyn till kommunmedborgarnas intresse, t.ex att det ska finnas ett lokalt kontor som har öppettider anpassade 92åriga gubbars och gummors vanor. Däremot kunde man som önskemål önska sig att det ska finnas personal närvarande på banken för att ombesörja kommunal ekonomi och att detta i sig inte hindrar en bank från att ha öppet och ett fungerande lokalkontor som servar 92åriga gubbar och gummor. Det fick inte vara konkurrenshämmande, eller omvänt skulle upphandlingen vara "konkurrensneutral".

Storbanken stängde sitt lokalkontor och avvecklade sin verksamhet. Upphandlingsprocessen igångsattes och snabbt blev kommunen varse om att Stooooorbanken skulle överklaga och stämma och bråka med kommunen om man vidhöll sitt önskemål om lokal närvaro. Och så skedde, då det till kommunen damp in en begäran från Stooorbanken att förvaltningsrätten med omedelbar verkan skulle stoppa den kommunala upphandlingen av banktjänster.

Särskilt intressant i den inlaga som en advokatyrbyrå med specialitet inom offentlig upphandling lämnade in var att kommunens önskemål om lokal närvaro var otillbörlig och att det skulle kosta Stoooorbanken enorma summor att öppna ett kontor i kommunen. I inlagan till förvaltningsrätten skriver såldes Stoooorbanken:

Om man dessutom tar hänsyn till eventuella etableringskostnaderna (sic!) som skulle belasta en anbudsgivare som inte redan är verksam på orten torde Kommunens utvärderingsmodell medföra en direkt konkurrensbegränsande och utestängande effekt då anbudsgivare som inte redan är verksamma på orten saknar möjlighet att avge ett konkurrenskraftigt anbud.


Kommunalrådet tänkte att "men, ni stängde ju självmant kontoret för två månader sedan, hur kan det nu vara synd om er, har ni ångrat ert tilltag?". Kommunalrådet fortsatte sin tankegång med att konstatera att först ville inte den Nooordeliga Stoooorbanken vara tillsamman med kommunen, men nu vill man det och är sur över att man inte har lokal lokalt.

Ärendet torde inom kort avgöras av förvaltningsrätten och dess utslag kommer att emottagas med intresse.

Då sa kommunalrådet tyst för sig själv när han knöt knytnäven i den konkurrensneutrala fickan: "jag är inte bitter!"




Läs även andra bloggares åsikter om Nordea, banker, megalomani, hybris, Haparanda