Dagens inlägg består till största delen av ett hopkok av två tidigare inlägg, det ena från 2012 och det andra från 2013, men som fortfarande äger relevans i dagens samhällsdebatt.
Sverige är ett extremt marknadsliberalt land. Ingen annanstans har man sålt ut sin välfärd som vi har gjort i Sverige, och i hela världen är det enbart i Sverige
Det är också extremt lätt att starta ett företag för att komma åt allas våra skattepengar som vi avstått från för att ha en jämlik och gemensam välfärd.
I riksdagen finns endast ett parti som vill förbjuda vinstuttag ur välfärden, Vänsterpartiet. Alla de övriga partierna vill tillåta att våra skattepengar går till annat än de är avsedda för.
När frågan om vinster i välfärden debatteras framställs det enda partiet som, liksom i princip hela Sveriges befolkning, vill ha en likadan ordning som i övriga världen som extremister, medan de övriga 7 partierna utmålar sig som ansvarstagande realister.
Men det kan ju bli lite tråkigt att bara sitta hemma så Gustav Douglas "jobbar".
Ett av hans "jobb" var att köpa och sedan sälja vårdföretaget Attendo. På det tjänade han 642 miljoner kronor.
Men han "jobbar" inte bara med att sälja ut vår gemensamma välfärd, ett annat tidsfördriv han har är att sitta i Moderaternas partistyrelse och besluta om att sakta men säkert krossa välfärdssamhället genom att bland annat sälja ut allt i offentlig sektor till det privata.
Platsen i partistyrelsen fick Gustaf Douglas som tack för att ha bildat den så kallade Rosenbadsfonden som samlade in privata donationer till Moderaterna inför valet 2006.
Direktör Henrik Borelius - vars skattefuskande syster Maria satte snabbhetsrekord som moderat minister - är VD för Attendo och tjänade också han kring en halv miljard när Attendo såldes.
Även han har ett "extraknäck", han är nämligen regeringens rådgivare i ”välfärdsfrågor”.
Kristina Axén-Olin var tidigare finansborgarråd i Stockholm och vice ordförande i Moderaterna. Efteråt blev hon ”etisk rådgivare” åt Carema.
Moderaterna, och de övriga borgerliga partierna, tar till alla metoder i den politiska debatten för att inte behöva prata om vinster i välfärden och gör samtidigt allt för att rädda systemet med riskkapitalister och obegränsat vinstuttag i välfärden.
Och om de mot all förmodan tvingas prata om saken så gäller det att låtsas att det handlar om valfrihet.
Är det någon som undrar varför de värnar så hårt om de privata vinsterna i välfärden?
Eller varifrån Moderaterna får alla miljoner till sina kampanjer?
Att de borgerliga partierna vill stjäla våra skattepengar för att dela ut dem till skattesmitande storföretag är ju inget konstigt, det är ju för det första helt i linje med deras ideologi. En ideologi där den vanlige hederligt arbetande Svensson skall få det sämre och sämre för att de rika på så sätt skall få mera och mera rikedomar att samla på hög. För det andra så gynnar de sig själva eftersom de borgerliga politikerna i stor utsträckning har ekonomiska intressen i de företag som ägnar sig åt att dia vår skattekassa.
Socialdemokraterna är inte mycket bättre, även de har fingrarna i syltburken:
Att däremot Socialdemokraterna med sitt historiska folkhemsbygge, förespråkar att de pengar vi betalar till allas vår gemensamma kassa för att ha en värdig välfärd, lika för alla, med skolor, vård och ett trygghetssystem skall få försvinna ner i rika aktieägares plånböcker kan ju tyckas lite märkligt men äger sin förklaring. Precis som fallet är med många av de moderata riksdagsmännen så gäller det helt enkelt bara att följa pengarna.
Exemplen på socialdemokratiska politiker med fingrarna i den veritabla syltburk för privat vinning som vår gemensamma skattekista har förvandlats till är många. Låt oss ta några exempel:
Widar Andersson är en av de "socialdemokrater" som allra mest framhärdat för att privata företag skall få ta ut vinster ur offentlig sektor och har skrivit tonvis med debattartiklar i ämnet. Han har arbetat som rådgivare åt Carema.
Thomas Bodström gillar också vinster inom skolsektorn. Han är nämligen aktieägare i friskolan Pysslingen.
Den "socialdemokratiske" kommunpolitikern i Kungsbacka, Ola Salsten har tillsammans med sin kollega tjänat 400 miljoner på friskolekoncernen Baggium.
Jan Emanuel Johansson tjänade 250 miljoner på försäljningen av sitt hem för ensamkommande flyktingbarn och misstänks nu för skattebrott.
Så på ena sidan har alltså socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven över 80% av befolkningen och cirka en miljon socialdemokratiska gräsrötter och på andra sidan har han en handfull "socialdemokratiska" politiker som Jan E Johansson som vill förverkliga sin pojkdröm om en vit Lamborghini.
Där mitt emellan sitter partiledaren Stefan Löfven som vill "tillvarata allas intressen" och försöker hitta en kompromiss.
Kompromissen mellan vinst och icke vinst, folket eller partikompisarna, verkar för Löfven bli partikompisarna och deras vinst!!
Somliga lever i villfarelsen att Sverige är ett land i princip förskonat från politisk korruption. Sanningen är tyvärr att vårt land numera är i ett fördärvat tillstånd, av den politiska adeln satt i förfall med maktmissbruk, bestickning, nepotism och förskingring av allmänna medel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar