"Det största maktmedel en arbetstagare har är friheten att söka sig till ett nytt jobb...."skriver CUF-ordförande Magnus Andersson idag på sin blogg i eftersvallet av CUF:s senaste fackhatarkampanj.
Herregud, nog visste man ju att de nyliberala i CUF var naiva men en sådan naivitet trodde man ju inte att man skulle få se så klart uttryckt i det skrivna ordet!
Man undrar ju om de lever på någon annan planet eller i något sorts spegelvänt parallellt universum där alla, och speciellt ungdomarna, bara kan välja och vraka bland miljontals lediga jobb när den annars så genomgode arbetsgivaren inte skött sina kort?
Vi tar det en gång till: "Det största maktmedel en arbetstagare har är friheten att söka sig till ett nytt jobb"
Ja herrejösses, vilket maktmedel arbetstagaren har!
Och herrejösses Magnus, du har inte ens en liten susning om hur det fungerar på arbetsmarknaden.
Läs även andra bloggares åsikter om CUF, arbetsmarknad, facket, kollektivavtal, politik, samhälle
3 kommentarer:
De kanske är efter sin tid? Ungefär från mitten av fyrtiotalet och fram till ca 1970 slutade man skolan och sedan fanns det massor av jobb därute. En del provade många och skälldes för "hoppjerkor". Företagen tvingades införa personalpolitik och "trivselbefrämjande åtgärder" (och kanske lite extra i lön) för att få ha kvar personalen längre tid än några månader. Det är tvivelaktigt att en sådan arbetsmarknad kommer att uppstå igen, även om centern larmar om småföretagare.
Nog har centern koll på hur arbetsmarknaden fungerar, fast man kan undra ibland. De beskriver helt enkelt verkligheten medvetet felaktigt för att de ska kunna lura folk att rösta på dem. För de vill ha röster så att de kan få tillbaka gamla tider. Tider då storbönder och patroner hunsade arbetarna.
"Vi har blivit mindre pragmatiska och mer ideologiska", sa Maud Olofsson på TV. Precis - marsch tillbaka till ursprunget där storbönderna och andra besuttna bestämde allt. Statarsamhället i ny skepnad lurar bakom hörnet.
/Meikäläinen
Björn: Det var ju då välståndet ökade explosionsartat. BNP ökade med 4% per år, reallönerna ökade rejält och stora reformer (sjukpenning, pension, barnbidrag, fria skolor och -måltider mm mm) genomfördes. Alla fick en bättre standard och ingen gick arbetslös.
Detta som en följd av rejäla skattehöjningar!
Om nu CUF tycker att arbetsmarknaden är ett skämt så kanske de skulle propagera för att skatteuttaget skulle öka från 30 till 50% och bättra på välfärdssystemet?
Det funkade ju då!
;-))
Meikäläinen: Det är så nyliberalismen slår, den lilla, ensamma människan skall vara ett försvarslöst offerlamm utlämnad åt marknadens rovdjur.
Skicka en kommentar