söndag, december 31, 2006

Människans bäste vän har ordet

Jaha då var det dags igen, eller egentligen har det börjat redan. Redan igår på långpromenaden så fick man lägga benen på ryggen och fly mot det lite tryggare hemmet. Lite tryggare känns det,men inte ens hemma får man vara ifred för dessa fasor. Min vän brukar kamma ner min lugg så att jag inte ska se något, stoppa vadd i mina öron för att stänga ute dessa fasanfulla ljud och framåt kvällen blir jag neddrogad med lugnande medel för att överleva natten. Tv:n och stereon spelar musik på hög volym för att försöka stänga ute ljudet av det pågående vansinnet utanför samtidigt som jag och många av mina gelikar ligger inne och darrar av skräck. Eftersom jag inte vågar gå ut så brukar dom bära ut mig en stund sent på natten när det har lugnat sig för att jag ska göra mina behov. Trots detta så har det hänt att jag kissat inne eftersom jag är så skräckslagen att jag inte törs gå ut och göra det.
Det skulle inte vara ett så stort problem om detta vansinne bara försigår några timmar på kvällen men det håller ju på hela dygnet och även dagarna innan och efter själva nyårsafton.Flera veckor, ja månader, efter är jag nervös och rädd att gå utanför gården.

Varför måste människorna smälla och skjuta raketer när vi är så många som mår illa av det?

Molly, hund

Inga kommentarer: