torsdag, mars 14, 2013

Sverigedemokraterna är inte lösningen, de är symtomet

Man ska vara både blind och döv för att inte märka att stödet för Sverigedemokraterna ökar ute i landet.


När det pratas politik och hur dåligt allt har blivit i Sverige och SD kommer på tal brukar jag säga att Sverigedemokraterna inte är någon lösning på problemen i samhället, de är ett symtom.

Att allt fler sympatiserar med Sverigedemokraterna beror inte på att de allihop är rasister
Att stödet för SD ökar beror ju till stor del på regeringsalliansens politik där man delat upp befolkningen i närande och tärande.
Divide et impera, att härska genom att söndra (ordagrant: söndra och härska) har varit regeringen Reinfeldts sätt att ta och behålla makten. Genom lögnaktig marknadsföring har man ökat ojämlikheten och misstänksamheten bland de människor som har så mycket att vinna på att förena sig.
Den som jobbar - eller bara är rik - har belönats med sänkt skatt medan de som är beroende av vårt välfärdssystem för sin försörjning har straffats ekonomiskt och pekats ut som de skyldiga för alla försämringar i vårt samhälle. Försämringar som är en konsekvens av att regeringen medvetet fört en politik där allt gemensamt som byggts upp under generationer försämrats eller skänkts bort till privata intressen.
Lika skyldiga är Socialdemokraterna som helt har svikit sina ideal, arbetarklassen och hela det svenska folket. Med en partiledning som helt anammat de nyliberala marknadsdoktrinerna är skillnaden mellan en Reinfeldtsk ministär och en Löfvensk marginell.
Att det gamla arbetarpartiet går helt på tvärs mot folket i den fråga där 90 procent av väljarna är eniga - vinster i välfärden - och istället vill låta plundringen och förstörelsen av densamma fortsätta är bara symtomatiskt för partiets degenerering.
Att Socialdemokraterna förvandlats från ett folkrörelseparti till ett parti i plutokratins tjänst, besuttet av kleptokrater som skyndsamt roffar åt sig av folkets egendom, har skapat ett missnöje bland många väljare som tydligen inte ser någon annan utväg än att visa sin protest genom att rösta på Sverigedemokraterna.


Över till något positivt. Rihanna, trodde jag när jag hörde den här sången första gången. Hon kommer att gå långt, Zara Larsson. Endast 16 år och vilken fantastisk sångröst.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jo, det finns en hel del problem att fundera kring. MEN, det finns också inslag i debatten, i vissa frågor i alla fall, som inger visst hopp om förändring. Från något oväntat håll skulle man kunna säga. Såg nämligen på TV4 där gamle SAS-Janne menade att vård och omsorg i bolagsform inte har förutsättningar att fungera bra. Han sa att endast omsorgen om den som behöver hjälp ska vara styrande. Om det ekonomiska resultatet ligger i fokus blir det inte bra. Och så sa han att löneskillnaderna är för stora och inte alls bra för landet. Misstänksam som jag är funderar jag på vad han har att vinna på detta. Men har ännu inte hittat svaret. Kanske fan blir religiös i alla fall när han blir gammal?

/Meikäläinen

Knapsu sa...

Eller så törs han äntligen säga sanningen nu när han inte är med i den fina klubben längre?