Hycklare är vi allihopa

Vi lever i en kollektivt medveten omedvetenhet när det gäller miljön. Vi tutar och kör på som vanligt, samtidigt som vi hukar oss för konsekvenserna av vår livsstil. För handen på hjärtat, vi vet ju allihop att planeten inte klarar av vårt sätt att leva i överflöd och ett ständigt ökande konsumtionskalasande.
Vi har blivit mera medvetna men vi hukar därför att det är "dom där borta" i sydligare länder och våra kommande generationer som främst kommer att drabbas av klimatförändringarna.
Vi hukar för att vi vet att människan är så uppfinningsrik att "någon" kommer att fixa det.
Vi hukar för att vi har minsann minskat utsläppen i vårt land, så det så!
Vi hukar för att vi som tillhör den rika delen kan sväva som i en liten bubbla ovanför och leva som att problemen inte existerar, medan de fattiga får ta konsekvenserna med bland annat sinande färskvattentillgångar och naturkatastrofer.
Vi hukar för att nu är det den heliga marknadsekonomin och konsumtionen, som vi har hjärntvättats att tro av marknadsaktörer, politiker och liberala marknadsfundamentalister, som kommer att göra de fattigare rikare (och de rika ännu rikare) och lösa alla problem.
Vi hukar för att våra politiker enbart hycklar och ägnar sig åt läpparnas bekännelse när det kommer till miljöfrågorna.
Ingen politiker har ännu vågat komma med något radikalt förslag, än mindre ett beslut, för att ta itu med klimathotet trots att det har debatterats i 20 års tid nu eftersom det vore politiskt självmord.
Tvärtemot så finns inte ens den politiska viljan att genomföra redan antagna miljömål och riktlinjer.

När ska vi sluta huka?

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimathot, klimatförändringar, kapitalism, politik, miljöpolitik