söndag, mars 06, 2011

Jag blev ingen arvodesjägare

Jag har aldrig varit aktiv i ett politiskt parti eller ens medlem. En gång i tiden tyckte den lokala ordföranden i det (s)tora partiet att jag ”som har så mycket åsikter” borde engagera mig i politiken och komma med i partiet. Jag tackade för det men förklarade att jag nog hade lite för mycket åsikter för att DE skulle trivas med mig i sitt parti.
Nåväl, jag är som sagt inte aktiv i något parti men om jag nu inte varit en sådan idealist som jag nu är utan istället en arvodesjägare så hade jag ju i begynnelsen av mitt arbetsliv faktiskt kunnat ta vägen via facket för att göra politisk karriär.
Hur långt det hade kunnat gå vet man ju inte, men oavsett vilken beslutande församling man då eventuellt hade suttit i, vare sig det vore kommunfullmäktige eller rent av riksdagen, så vet jag en sak: Skulle jag som förtroendevald finna mig tvingad att ta beslut som jag vet försämrar livet för många utsatta människor så skulle det inte vara något jag gjorde med glädje. Även om jag vore en riktig arvodesjägare.

Med det sagt så kan jag säga att jag blir uppriktigt förbannad när jag ser hur borgerliga riksdagsledamöter applåderar när de beslutar om försämringar för de som redan har det svårt.



Skämmes! Sitter där med 55 000 i månaden och alla förmåner och jublar av glädje när de skickar folk ut i fattigdom och i socialbidragsberoende.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

7 kommentarer:

Fredrik sa...

Ja. Det sista är väl det som jag alltid funderar runt. hur fan kan man stå bakom förtryck?

Angående det första har jag en iaktagelse att bjuda på: om man tror att något är dåligt, och väljer att stå utanför av den anledningen missar man ändå chansen att förändra. Du vet, om bara högersossarna är på mötet, då kommer socialdemokraterna att förbli högervridet.

Det är ingen universal sanning. Jag tycker tillexempel inte att det var en bra idé att gå med i EG/EU bara för att kunna påverka.

Nu är vi ju dock med, så... 8)

Nej. Det första vansinnet är fortfarande att människor försvarar att det finns sjuka och utsatta som måste betala sitt lidande på grund av egoism eller missunsamhet. Det är en jävligt stor fråga.

N ser du till att skriva lite mer. Jag har för lite att läsa i min sjukdom.

Björn Nilsson sa...

En kort tids medlemskap avbröts med en väldig fart för min del när det var klart att partiledningen kunde köra över partiet hur som helst - och att så gott som alla medlemmar accepterade detta. Fårskock!

Fast du har väl chansen kvar. Du kan ju exempelvis bli medlem i det nya arbetarpartiet och få i uppdrag att varje dag klockan sju med en sämskskinnsduk putsa herr statsminister Reinfeldts flint så den blir fin och bland?

M Björnfot sa...

Jag applåderar också en reformerad sjukskrivningsprocess, för ökad återgång till arbete. Det tycker jag alla borde göra. Kan till viss mån dock förstå varför sossar motsätter sig reformer som syftar till att ge människor möjlighet att stå på sina egna ben och därmed minska beroendet av (s)taten. Vad detta leder till ser vi ju exempel på nu, med ett väljarstöd som är nere på rekordlåga nivåer och total avsaknad av identitet.

Knapsu sa...

Istället för att bara copy/paste De Nya Moderaternas retorik skulle väl Björnfot någon gång komma med lite cold hard facts?
Gärna lite statistik som visar hur väl en "reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång till arbete" har slagit ut?

Anonym sa...

Bra talat, alla utom björnfoten som tydligen sväljer landsfaderns osanningar utan att kolla upp dem. Det finns hur många "enskilda fall" (som regeringen envisas att kalla det) som helst och hur mycket statistik som helst (som visserligen inte regeringen bett att få fram, men som råkat komma fram ändå) om hur väl det slagit att försöka få svårt sjuka människor i arbete och hur enormt mycket pengar regeringen satsar på s.k. åtgärder som är ren skit. ATT de sjuka skulle fått bättre rehab med den nya modellen är nog marginellt. Men Björnfot får väl mer pengar i sin pung genom jobbskatteavdraget som finansieras via sjukförsäkringens pengar, och längre än så kanske är svårt att se. Att sen svårt sjuka, ja, rent av döende människor tvingas låna av släkt och vänner för att få ihop till mat och husrum (medicin är väl kanske för mycket begärt) det struntar borgargänget i. Bara deras plånbok är full och de kan leva gott.

M Björnfot sa...

Inte som en isolerad händelse, men som en liten del i det stora reformarbetet som regeringen genomfört de senaste åren. Oppositionen skriker fel, fel, fel, medan siffrorna och prognoserna (se Anders Borg i torsdags) säger rätt, rätt, rätt.

Anonym sa...

Men du applåderar ändå en reform som innebär att 10 000-tals skickas till socialkontoren för att få sin försörjning?

Vad Anders Borg säger har väl inget med verkligheten att göra? Han är ju politiker och försvarar sin idiotpolitik och sin plats runt köttgrytan ända in i döden.
Dessutom är han ju helt inkompetent när det kommer till nationalekonomi, men han är bra på att snacka skit!

Är du verkligen så jävla dum att du tror på vad politiker säger? Kolla istället vad de gör och vad resultatet av deras politik blir!

Herregud vad naiv man kan vara! Inte undra på att All-in-sane kan sitta kvar i regering!

(Siffrorna var det: Det går sämre än 2007 just nu men det säger ju inte Borg)