I ett tidigare inlägg om konsumismen som den nya ideologin hävdade jag att vår höga konsumtion lämnar allt mindre utrymme för de fattiga att ta för sig av planetens resurser. När man pratar om ökad fattigdom så brukar nyliberala profeter och deras apologeter komma med statistik som visar att fattigdomen minskar, att det är tack vare att den fria marknadsliberalismen fått råda och att mera frihandel kommer att utrota fattigdomen.
1997 utlyste FN "årtiondet för utplånandet av fattigdomen". Idag lever mer än en miljard människor utan tillgång till drickbart vatten, sjukvård, ordentliga bostäder och andra livsnödvändigheter. De som tvingas att leva på mindre än en dollar per dag har blivit 100 miljoner fler i Afrika.
Många utvecklingsländer lider svårt under en ekonomisk politik med avregleringar och privatiseringar som de tvingats på, samtidigt som i-ländernas exportsubventioner och importrestriktioner drabbat dem hårt.
Nu stiger världsmarknadspriserna på livsmedel chockartat, som exempel har vetepriserna stigit med 130 procent och riset med 74 procent.
Moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark svamlar i SvD: "Det är globaliseringsmotståndarnas kamp mot fri handel som nu drabbar världens fattiga"
Han hävdar att det är "reglerad handel som bromsar välståndet" och " för lite handel och för mycket regleringar av världens jordbruksmarknader"
En helt annan analys gör den franske jordbruksministern Michael Barnier i Financial Times :
"Vad vi nu bevittnar i världen är konsekvensen av för mycket frimarknadsliberalism. Vi kan inte lämna ut matförsörjningen av befolkningen till marknadens förbarmande. Vi behöver en offentlig politik, ett sätt att ingripa och stabilisera."
Det är ingen socialist som uttalar sig utan en minister i en högerregeringen med riktiga högeråsikter!
Börjar vi skönja en omvärdering av den dåraktiga nyliberala ideologin?
Läs även andra bloggares åsikter om frihandel, nyliberalism, marknadsliberalism, fattigdom, avregleringar, privatisering
9 kommentarer:
O andra sidan - du kan ju försöka producera allt det du behöver själv istället för att handla med andra.
Om du nu inte är Stålmannen så klarar du nog inte att leva på vad du själv producerar (om jag skall vara ärlig så tror knappt du klarar att odla potatis så att du kan försörja dig - din trädgård är för liten). Alltså behöver du byta varor och tjänster - du är bra på att jobba i en massafabrik - andra är bra bönder eller husbyggare. Du byter din kompetens mot mat och värme. Så är det inom familjen eller i lokalsamhället. Det monetära sammhället underlättar detta byte genom att införa en gemensam nämnare - pengen.
Men så är det också i det globala samhället. Tullar och import/export-regler hindrar den fria handeln. De är trösklar som hindrar handelsflödet och som skapar inproduktiva merkostnader, när du behöver komma förbi/runda dem för att göra det byte du vill.
Analogt innebär det i den lilla ekonomin (knapsus familj) att du skulle vara tvungen att byta ditt värde av arbete (i en monetär ekonomi - lön) först mot tre rullar papper (dvs, du får betalt i papper vilket du inte behöver ty du kan ju inte äta dem) och därefter kan du byta detta papper mot ett lager morgonrockar eftersom du vet att morgonrockarna efterfrågas av potatisbonden. Det överskott av potatis som du får kan du byta mot snickarens tjänster och han då hjälper dig att reparera taket på ditt hus.
Det monetära samhället medför att du kan skipa alla dessa led och få ut din lön i Kronor och sedan byta dessa mot dina behov av varor och tjänster. Du är bra på massafabriksarbete, men andra arbetar bäst som snickare eller potatisbönder. Om alla producerar det de är bäst på så optimeras nyttan - till allas bästa! Så ock i världsekonomin - alla länder har olika produktionsförutsättningar, bl a beroende på läge, geografi och befolkningens utvecklingsnivå.
Resonemanget visar på hur omständligt livet skulle vara utan möjlighet till att byta varor och tjänster. Så fungerar det i det lilla perspektivet och i det stora globala perspektivet. Det är vad en reglerad handel innebär - du kan inte direkt handla vad du behöver.
Dvs, alla förlorar på att det inte finns fri handel, fattiga och rika. Så är det i det lilla såväl som i det globala. Socialister och konservativa är ibland enade om detta då de är rädda för dynamiken i handeln (som uppstår pga förändrade förutsättningar i produktionen eller i människornas behov) och vill bevara det bestående. Fri handel innebär förändring eftersom förändrade villkor slår direkt igenom i handeln. Den franske jordbruksministerns kommentar syftar är enbart att bevara Frankrikes gynnsamma ställning inom EU subsidiepolitik - inte för att öka produktionen eller förbättra fördelningen av jordens tillgångar. Hans utspel är inget annat än en dimridå och tas inte på allvar av ekonomiskt insatta!
Jorden producerar tillräcklgt med mat åt oss alla (än - befolknings ökningen (som leder till global warming) är ett problem) men politiskt styrda regleringar (tullar/regler) löser inte produktionsförutsättningarna eller fördelningsfrågan - enbart fri handel gör det!
Ingen är väl emot handel, inte ens den mest inbitne gammelkommunisten. Problemet är väl som sagt att det blivit för mycket av marknadsliberalism där aktörerna inte tar något ansvar, utan endast ser kortsiktigt till nästa bokslut och strävar efter ständigt ökande vinstmarginal.
"Africa and Latin America should adopt their own versions of Europe's Common Agricultural Policy as a response to rising demand for food" tycker jag talar emot att Barnier enbart talar i egen sak.
Den nyliberala ideologin och marknadsfundamentalismen gynnar den starke och store medan den lilla människan lämnas naken i djungeln och förväntas kämpa sig fram till sin lycka, vilket blir omöjligt eftersom mattan ständigt dras undan under hans fötter av den stora och mäktiga.
En helt oreglerad marknad och frihandel gynnar alltid de rika på de fattigas bekostnad.
Vissa saker måste regleras, det är därför vi har politiker.Annars kunde vi lika gärna låta Coca-Cola direktören styra hela världen.
Jag fruktar att du pratar för döva öron, Knapsu. Man kan faktiskt med hjälp av neoklassisk nationalekonomi förklara varför det inte stämmer att handel alltid är till fördel och skyddstullar kan vara bra för länder som är i uppbyggnadsskedet, men då är man lite över grundkursens nivå och så långt har de liberala predikanterna oftast inte nått. Jag läste just om Haiti som översvämmades av ris från USA när man tvingades sänka sina tullar 1995. Den inhemmska odlingen sopades bort. Nu rakar priset på ris i höjden och man står där utan sina odlingar - tack för det, Bill Clinton!
Handel är jämlik när den sker mellan jämlika parter. När någon part får ett övertag är den inte jämlik längre, vilket de liberala predikanterna ofta har svårt att fatta.
Jag är tyvärr dåligt insatt när det gäller ekonomiska förhållanden, marknader osv, men för en gångs skull håller jag helt med fransmannen. Och hoppas att ekonomin ska tas över av socialt ansvarskännande människor. Det är på tiden.
Alla som läst nationalekonomi vet att det inte är så att alla förlorar på att marknaden regleras av tullar och regleringar. Det som händer är att pengar omfördelas. Ta jorbruken som exempel, utan bidrag som bland annat kommer från dessa omfördelade pengar, tullar och skatter skulle jordbruken här i Norrland inte överleva - inte ett enda. Och sedan får man fråga sig om all fri handel är bra handel? Förövrigt så är ökad produktion är inte alltid lika med större välfärd eller större vinst.
Men jag säger bara: eftertankens kranka blekhet (som nyliberalismen kommer drabbas av, när det väl är försent)...
Ida: Välkommen hit! Tyvärr tror jag inte att någon eftertankens kranka blekhet kommer att drabba nyliberalismen eftersom det är en i det närmaste religiös ideologi.
Däremot kommer somliga nyliberaler att mogna och bli förståndigare med åren och alltmer ta avstånd från nyliberalismens empatilösa och människofientliga marknadsfundamentalism.
Det bästa medlet för att få extrem liberalism inom ekonomin att kapsejsa och snabbt glömmas bort är en rejäl lågkonjunktur.
Vad MS i det första predikoexemplet glömde var att utrusta Knapsu med några kärnvapenbestyckade hangarfartygsgrupper, en världsbank och en internationell valutafond samt en uppsättning hemliga fångläger. De är nämligen bra argument för att ändra det jämlika bytesförhållandet "tre pappersrullar är värda ett lager morgonrockar" till det mer realistiska: "Hit med två lager morgonrockar så får du i nåder två pappersrullar, men raska på annars kommer jag och befriar dej och tar alla morgonrockar som betalning för besväret!"
Med andra ord: i den verkliga världen fungerar inte handeln som utbytet mellan människor i en liten by på landet för några hundra år sedan. Fast du måste väl medge, Knapsu, att MS hade ett väldigt stort förtroende för din förmåga när han/hon tydligen tror att du kan sköta ett helt pappersbruk alldeles ensam! Förra året åkte jag förbi Piteå och såg en jättefabrik som jag antar är bruket, och fixar du driften där på egen hand är jag impad till max!
Visserligen körs fabrikerna med väldigt slimmad bemanning nuförtiden men så långt har det inte gått ännu. Men de som besöker ett massabruk brukar slås av hur folktomt det är i produktionslokalerna. Datorerna sköter om det mesta i processerna och operatörerna tvingas mestadels sitta framför skärmarna och övervaka.
Skicka en kommentar