Sen lördagkväll....

....på Brändöskär. Vi väntar på att det skall bli vår tur i bastun.

Ingen av oss saknar TV-apparaten.





Läs även andra bloggares åsikter om Brändöskär, Luleå, skärgård, sommar, solnedgång

Färdighaft

Alla förhållanden tar slut någon gång. Ibland slutar de med en krasch, ibland slutar de för att man hittat något bättre eller yngre, eller så har man helt enkelt bara ledsnat och vill gå vidare med något annat.

Idag har jag tagit steget och avslutar imorgon ett förhållande som varat ovanligt länge. Det har mestadels varit bra och jag har trivts för det mesta men nu är det dags för något nytt. Något yngre och lite nättare har jag bestämt mig för.

Så imorgon säger jag adjö till min Nissan X-Trail.

Tack för den här tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om bilar, bilbyte, Nissan X-Trail, förhållanden

Liten dissociativ identitetsstörning och semester

Jag var Börje i förra veckan. Förutom de timmar då jag var mig själv förstås.
Nästa vecka ska jag vara Peter. Och Börje igen. Förutom de dagar då jag skall vara mig själv.
Den här veckan har jag varit Anders en natt. På fredag ska jag vara mig själv, men resten av helgen kommer någon annan att få vara mig. Detta eftersom jag tänkte tillbringa ett par dagar i Luleå skärgård.

Så här ser det ut för oss som jobbar skift i processindustrin med dess superslimmade bemanning. Jag måste jobba extra för att min kollega skall få vara ledig och han måste jobba för att jag ska kunna vara ledig.
Organisationen är så slimmad nere på golvet att vi ofta inte ens kan ta in semestervikarier, detta eftersom upplärningstiden blir orimligt lång med den kompetens som krävs för att kunna ersätta en semesterledig medarbetare. I en processindustri rullar produktionen på dygnet runt, 365 dagar om året, i princip. Det går att lära sig en hel del rent teoretiskt, men det krävs praktisk övning för att bemästra processen och utrustningen och de bästa övningstillfällena är vid stopp och start av anläggningen.
Vilka av naturliga skäl inte infaller så ofta. Därav den långa upplärningstiden.

Så är det och det förlorar alla på. Samhället för att ungdomar går arbetslösa istället för att sommarjobba och få mogna som samhällsmedborgare. Industrin eftersom de tappar en smidig nyrekrytering till företagen samtidigt som de sliter ut sina välutbildade medarbetare och inte minst vi som jobbar i fabrikerna, som måste jobba extraskift åt varandra för att vi ska få vara lediga några dagar.

När man då läser det senaste inlägget i arbetsgivarnas kamp om att ta av oss den lagstiftade semestern så kan man ju bara skratta åt eländet. En miserabel undersökning från Holland som skall visa att det är bra med delad semester.

Hallå alla borgare! Läs på om semesterlagen, den stipulerar att man har rätt till 5 veckors semester, inte att det ska vara 25 dagar i följd. Arbetsgivarorganisationerna och dess skribenter i media älskar att odla myten om vilket problem det är när hela Sverige stannar i juli när det är "industrisemester" och att lagen måste ändras, medan sanningen är att det är arbetsgivaren som helt godtyckligt kan bestämma över hur semestern läggs ut. Och att Sverige knappast ens saktar in under juli månad.

När det gäller den så kallade "industrisemestern" som de påstår skall förlama hela landet i juli så kan jag meddela till herrar ledarskribenter och tankesmedjedirektörer, från självaste verkligheten, att vi är många som jobbar i just industrin och varje år har vår semester utspridd från april till oktober.

Vi är som sagt många som arbetar i den svenska exportindustrin och vi kämpar oförtrutet på hela sommaren för att dra in exportinkomster till landet. Många fler än de direktörer och deras handgångna män som ligger i hängmattan och ondgör sig över att den svenske arbetaren har fräckheten att vilja vara ledig någon enstaka vecka under sommaren.



Läs även andra bloggares åsikter om semester, sommar, arbetslöshet arbetsliv, processindustri, skiftarbete, produktion, samhälle, politik

Bidragsälskande moderater

"De rödgröna har en omfattande politik för bidragssatsningar medan vi är mer inriktade på arbetslinjen" sa han, vår självutnämnde landsfader.

Hur ser det då ut efter fyra år med Alliansen vid rodret? Ja efter jobbskatteavdrag, jobbskatteavdrag, jobbskatteavdrag och åter jobbskatteavdrag och en politik helt utan sysselsättnings- eller kompetenshöjande reformer så ökar bidragsberoendet i Sverige.

Att försämra A-kassan och slänga ut folk ur sjukförsäkringen minskar inte bidragsberoendet, det ökar det.
Så vem är det egentligen som har en omfattande politik för bidragssatsningar , herr Reinfeldt?

På tal om bidrag så kan man också konstatera att det är invånarna i Danderyd, med den högsta medelinkomsten i landet, som också är de största bidragstagarna när det gäller RUT-bidraget.
585 kronor får varje Danderydsbo i genomsnitt av alla andra skattebetalare för att betala sin städning.

De välbeställda väljarna i Danderyd som fnyser föraktfullt om "sossarnas bidragssamhälle" och röstar på Moderaterna och deras "arbetslinje" är alltså några av de största bidragsälskarna i landet.

Läs även andra bloggares åsikter om Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, arbetslinjen, bidragspolitik, bidrag, socialbidrag, utanförskap, RUT, Danderyd

Porkka Playboys

Att framföra musik kan man göra både närsomhelst och varsomhelst. Porkka Playboys in action:





(Tack för kvittret iZac!)

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Porkka Playboys, VW Polo, bastu, finnar

Hemkört. Om riksdagsmannen själv får välja

Man tycker ju att det finns viktiga saker i vårt samhälle för våra politiker att ta tag i. Landet dignar under massarbetslöshet, ungdomsarbetslösheten uppvisar förskräckande siffror. De ekonomiska klyftorna i samhället vidgas för varje dag och allt fler lever i fattigdom. Det råder en skriande brist på bostäder och sjuka människor ställs utan försörjning på grund av inhumana regler i trygghetssystemen.

Mycket finns som sagt att engagera sig i och att förbättra, men folkpartiets Carl B Hamilton tycker tydligen att det är så jobbigt att bära hem kassen med sprit från Systembolaget efter dagens värv i riksdagshuset, att han har den frågan högt på dagordningen och nu lobbar för att få spriten hemkörd till dörren.




Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, alkohol, hemkört, Tratten och Finkel

Men vem vann?

Classic Motor Meet Haparanda 2011

Jobbat som en idiot har man ju gjort i veckan, vilket innebar att man praktiskt taget missade helgens Classic Motor Meet. Den stora tilldragelsen (det hörs ha varit över 500 utställda bilar och tio gånger så många besökare) och många fina bilar på lördagen missade man, men en sväng på området kvällen före och en sväng på stan i lördagskväll resulterade i några bilder åtminstone:



En av flera fina Hot-Rods.

En något snygg klassisk Cadillac.

En riktig klassiker till.

Och en -57 Thunderbird. Snacka om klassiker!

En annan rod.


Från cruisingkvällen:


Fenor på rad. Hur många Mercury?


Kanske ingen ögonbrynshöjare bland gemene man, men denna Pontiac GTO är en riktig raritet från den tid när bensinen var billig och hästkrafter var allt. Muskelbilen "The Judge" tillverkades en kort tid som svar på Plymouths Roadrunner och var den värsta Pontiac fabriken levererade.

Mannen i bilderna med mikrofonen är ingen mindre än Lars- Åke Krantz


Crusingkvällens vinnare i "Mest spektaktulära bilen" Cadillac Limousine lowrider.
Den studsade bra.



En fantastiskt fin Pontiac från 1951 blev cruisingkvällens vinnare i "Snyggaste bilen"



En fin(sk) gammal Corvette. Jag har ingen koll men ser ut att vara en -62.


Var inte det där han den där? Inte bara bilen och ljudet av Dion and The Belmonts som strömmade ut ur kupen, utan även armföringen ledde tankarna till John Milner.




Läs även andra bloggares åsikter om Classic Motor Meet, Haparanda, bilar, Pontiac, cruising, amerikanska bilar, jänkare, hot rods, Cadillac, Thunderbird-57, Bel-Air, Corvette, Mercury, American Graffitti, John Milner, Dion

Fanns det någon gaybar i Almedalen?

Det har talats i Almedalen förra veckan. Några av talen har jag hört, andra har jag läst medias omdömen om. Så lite kort om några av talen i Almedalen:

Håkan Juholt höll ett bra tal. Bland annat om hur avregleringarna och privatiseringarna drabbat landet på bekostnad av medborgaren och om arbetsmarknad, arbetslivet och pensionerna. Det var ideologiskt och indikerade på en revitaliserad socialdemokrati.

Lars Ohly fick bra betyg i tidningarna för sitt tal, antagligen anser de borgerliga medierna honom som ofarlig och kunde därför berömma honom. Det är ju Juholt som är det stora hotet mot sittande regering.

Miljöpartiet. Ja, kan man kalla det för ett miljöparti längre? Fridolin är duktig men det var inte mycket miljö i talet. Det verkar som att man vill tona ner miljöfrågorna för att fånga större väljargrupper.

Jimmy Åkesson höll ett bra tal, inget snack om det. Speciellt partiet om regeringen och dess strategi att blunda och hoppas, Reinfeldts oförmåga att regera i minoritet och den ansvarslöshet och förakt för demokratin som Reinfeldt visar.

Den förste talaren, och med det sämsta talet av alla, var Fredrik Reinfeldt. Var han full? Det var det många som undrade när han inledde sitt tal. Han svävade sedan iväg, inte bara till Afrika utan även ut i rymden och undrade om det fanns liv där. Han förutspådde också att vi skall bli hundra år gamla och därför måste jobba tills vi fyller 70. Därefter skall vi starta egna företag.
Det märks att Reinfeldt aldrig har haft ett riktigt jobb. Vi som lever i verkligheten, med ett riktigt jobb och kanske till och med jobbar skift, vet att många knappast orkar jobba till 65. Kroppen säger ifrån långt innan pensionsåldern är uppnådd. Speciellt för den som jobbat skift hela sitt arbetsliv.


And now to something completely different:

Hörde nyss att människorättsorganisationen Human Rights Watch vill att George Bush och hans vicepresident Dick Cheney liksom dåvarande försvarsministern Donald Rumsfeld och chefen för CIA George Tenet utreds för krigsbrott.
Detta lär väl aldrig gå till någon domstol även om det är endast de med mycket färgade glasögon som anser att dessa typer är oskyldiga.
Sedan fattas det ju några personer i galleriet. Däribland en viss fd statsminister som for runt i hela världen och agerade som lobbyist för USA:s anfallskrig mot Irak.
För att inte tala om Tony Blair.



Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen, Håkan Juholt, Lars Ohly, Miljöpartiet, Gustav Fridolin, Fredrik Reinfeldt, George Bush, Tony Blair, politik, samhälle, krigsbrott, gaybar

The man in black

Det råder lite stiltje i bloggosfären. Så även på denna blogg. Förra veckan var det för mycket sommar för att man skulle orka hänga framför datorn, den här veckan är det mycket arbete som upptar tiden. En 77-timmars vecka skall man klämma så vi får väl se om det blir tid över till bloggandet.

Måste bara få delge er en driftnotering från vår digitala loggbok på jobbet, den är bara för skön:

*Elblink* kl.01:50 stannade mixeri mesaugn mm. Tack vare en otroligt vaken mixaroperatör startades allting igång på ett i det närmaste mirakulöst tempo,trots en överambitiös traktoroperatör-medhjälpare som kom med en hel radda infantila frågor i sin ambition att insupa så mycket kunskap som möjligt i dylika extraordinära situationer.

Lite tid skall också gå åt att läsa några böcker, bland annat Cash - självbiografin där Johnny Cash skriver sin egen historia.
Jag kanske har skrivit om filmen om Johnny Cash, Walk the Line, förut men isåfall får ni tipset igen: Se den. En fantastiskt bra film med en skådespelarinsats av Joaquin Phoenix i huvudrollen som borde renderat i mer än en nominiering till en Oscar (Reese Witherspoon vann en Oscar för sin roll som June Carter i filmen).




Läs även andra bloggares åsikter om sommar, bloggande, Johnny Cash, filmer, Walk the line

"The earth needs a new warrior"

Hjälp Greenpeace att bygga sin nya krigare, The Rainbow Warrior III.

Kolla in bygget genom att klicka här och kanske du beslutar dig för att bidra till bygget.

Läs även andra bloggares åsikter om Greenpeace, Rainbow Warrior, miljö, aktivism

Danskens sak är också min sak

Förra helgens skyfall i Danmark har ställt till det ordentligt. Köpenhamn fick på en timme ett skyfall motsvarande två månaders nederbörd och det fick självklart följder i en storstad med alla dess asfalterade ytor. Massiva översvämmningar, med elektriska kortslutningar som följd, har ställt till stora problem. Serverhallar har dränkts (och en Maserati) och just därför ligger många webbsidor ännu nere. Däribland Karlsborgshamn och forumet Norrbottens hamnar, så där har man just nu inget att hämta.

Så när det regnar hos dansken , så drabbar det även oss häruppe i Högan Nord.

Men som tröst så finns ju Farled Norr, nyligen uppdaterad för den som vill se bilder på flytetyg.

Läs även andra bloggares åsikter om klimat, översvämmning, internet, sjöfart, båtar, skyfall

En fjortonåring, bättre än en viss nötskrika

"Adam Fredriksson, 14, försöker rädda Saab på Facebook. Hans sida har redan över 5 500 supportrar, däribland en ex-Saabchef.
Dessutom har Vladimir Antonov skrivit "Saved" i kommentarerna.
- Jag vill bara visa att jag stöttar Saab och att många är med mig, säger Adam"

En fjortonåring engagerar sig och försöker rädda en del av den svenska bilindustrin. Vad har då Maud Olofsson, som vi skattebetalare, du och jag, avlönar med över 100 000 kronor per månad för hennes arbete som näringsminister, gjort för att rädda SAAB?
Ingenting. Tvärtom så har hon från första dagen mest snackat skit om SAAB!

Förstår Maud Olofsson inte vad jobbet som näringsminister innebär? Eller är det bara att renovera, städa eller gå ut med hunden åt varandra som räknas som näring nuförtiden?
Ifall du läser detta Maud så kan jag upplysa dig om att jobbet som näringsminister innebär att arbeta FÖR de svenska företagen (även de som sysslar med industriell tillverkning) inte emot dem.

Under sin tid som näringsminister har Maud Olofsson inte lagt två strån i kors för svensk exportindustri eller industri över huvudtaget. Hon har tjattrat om småföretagare och regelförenklingar men fråga en småföretagare så får ni höra att det bara är tomt pladder.

Kärringen verkar tro på allvar att Sverige kan leva på att vi passar upp varandra eller står i ett gatuhörn och säljer skosnören.

När Maud Olofsson avgår från posten som näringsminister är det inte en dag för tidigt. En så inkompetent och en sådan katastrof till näringsminister som Maud Olofsson har vi aldrig sett förr, och kommer nog aldrig att se igen.

Alla turer, och alla hennes lögner, om Vattenfall och det faktum att hon ljuger så fort hon öppnar käften i riksdagsdebatterna ids jag inte ens ta upp den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB, Maud Olofsson, näringsliv, näringslivspolitik, politik, samhälle, näringsminister, Maud Olofsson, inkompetens,

Bland mott, vecklare och malar

I en fruktlös väntan på att trädkryparen skall visa sig igen, så får man roa sig med att krypa omkring och fotografera några mindre, men betydligt färgrikare, bevingade naturväsen.

En blåvinge av någon sort, gissar jag. Kanske en sådan här prisvinnare, men eftersom jag inte fick se undersidan av vingarna så blev det svårare.

Inte det lättaste att fotografera, fjärilar. Inte vill de sitta still och om de gör det så är det oftast på "fel" plats.

Detta torde väl vara en ängspärlemorfjäril?

En makaonfjäril? Den här fotade jag tidigare i sommar, högst uppe på Dundret faktiskt.

Normalt så är det helt oredigerade bilder ni ser här på bloggen. Den här gången har jag dock valt att redigera den översta bilden för att få ökad kontrast och mer skugga.

Läs även andra bloggares åsikter om fjärilar, natur, foto

Var är hunden?

Isblommans Forbidden fruit, som är det formella namnet på familjens hund, tycker inte om att åka bil. Så när hon anar att avfärden från stugan är nära förestående så smyger hon ut i skogen och gömmer sig. Det spelar ingen roll, hur diskret man än är med förberedelserna så märker hon alltid när det börjar dra ihop sig till det så förhatliga bilåkandet. Därför blir det alltid en liten sport att hitta hunden innan man åker iväg.

Så, var är hunden?




Läs även andra bloggares åsikter om hundar

Den borgerliga kränkthetskulturen visar upp sig i SvD

Kränkhetskulturen frodas i den svenska borgerligheten.

Att vara satirisk och skämta om borgerliga politiker, deras politik eller dess apologeter i form av ledarskribenter skall tydligen icke göras ostraffat. SvD har lämnat in en polisanmälan om mordhot mot Per Gudmundsson, detta efter att serietidningen Galago publicerat en satirisk text om hur den absurda verkligheten gör satirikerna arbetslösa, undertecknad av den fiktiva organisationen Sveriges satirikers centralorganisation.

Polisen i sin tur, överlämnade ärendet till Justitiekanslern som friade Galago, och nu surar SvD trots att "vi vet att Galago är en satirisk tidskrift. Vi förstår att det finns de som tolkar det skrivna som humor. Kanske var det också avsett så"(fantastiskt formulerat , i första meningen vet man att det är satir, i andra förstår man att det är humor, och i den tredje undrar man. Sedan springer man till polisen!)
SvD, som när det gällde Muhammed-karikatyrerna var väldigt tydliga med att åberopa yttrande- och tryckfrihetslagar, ondgör sig alltså över samma lagar nu när de själva hamnat i skottlinjen.

Tesen i det fiktiva uppropet i Galago - att verkligheten är så absurd att det blir omöjligt för satiriker att utföra sina jobb ordentligt - blev därmed bekräftad.

Min tes, att Fredrik Reinfeldt har odlat en kränkthetskultur inom borgerligheten, bekräftades även den.

Texten som ställde till ett herrans liv, i sin helhet från, Galagobloggen:

På senare år har Sverige förändrats. Det politiska klimatet har blivit både hårdare och mer absurt, med ett ökat spelrum för högerpopulister liksom nyliberaler. Saker som bara ett par år sedan hade varit orimliga, som en utförsäljning av Apoteket eller den traditionella socialdemokratins död och förruttnelse, har plötsligt blivit verklighet.

Därför har det funnits ett stort behov av någon som tolkar det vi ser omkring oss. Här har satiren i alla tider spelat en viktig roll i samhället. När regeringen drev igenom FRA-lagen, privatiserade välfärden och monterade ner sjukförsäkringssystemet var vi många som drog en lättnadens suck över att det i alla fall fanns folk som skämtade om det.

Men även för satiren har saker och ting blivit svårare. Från regeringshåll inför man reformer som är så förnuftsvidriga att förutsättningarna drastiskt har försämrats för de som försörjer sig på att driva med politiken. Inget ögonblick i humorhistorien, menar vi, kan mäta sig med att Fredrik Reinfeldt på fullaste allvar menar att RUT-avdraget minskar klassklyftorna.

Hittills har vi inte varit särskilt oroliga, då vi har väntat på att en backlash skulle få situationen att återgå till det normala. I en rättvis värld, tänkte vi, kommer medmänskligheten förr eller senare hinna ifatt jobbcoacherna.

Men vad händer? Sven-Otto Littorin målar tavlor och döper dem till ”Arbetslinjen”, Anton Abele kommer in i riksdagen och entreprenörskap föreslås som ett obligatoriskt skolämne. Behovet av satir ökar dramatiskt, men arbetsvillkoren blir allt tuffare.

Regeringen och media verkar tro att satiriker är något slags övermänniskor som inte påverkas av den ökade arbetsbördan. Men kan man verkligen begära att en frilansare tvåbarnsmamma ska ha tid och ork att konstruera något som överträffar Roland Poirier Martinsson? Att vi inte har samma resurser som Svenskt Näringsliv ska inte betyda att vi inte har rätt till en skälig lön, god arbetsmiljö och en stimulerande fritid!

När vi protesterar anklagas vi för att vara kräsna, som om det var lathet som låg bakom de förlorade arbetstillfällena. Sanningen är dock den att regeringen i praktiken har urholkat anställningstryggheten. De har kraftigt försvårat vår position på arbetsmarknaden. Detta har skett helt medvetet, och det är nu dags för oss att sätta stopp.

Våra krav är följande:

Kväv den fria pressrösten.

Terroristförklara Timbro.

Inför straffskatt på artikelkommentarer.

Avsätt kulturministern.

Skjut Per Gudmundson.

Det kan verka omöjligt att förändra det postsatiriska samhället, men vi har överlevt värre tider. Ännu finns det hopp om en någorlunda rimlig verklighet. Sörj inte, kamrater – organisera er!

Sveriges satirikers centralorganisation

För övrigt så kan jag hålla med om kravet att terroristförklara Timbro.

Läs även andra bloggares åsikter om Timbro, kränkthetskultur, borgerligheten, satir, Galago, yttrandefrihet, tryckfrihet, Per Gudmundsson, SvD, politik, samhälle