Hur har vi det med moralen nuförtiden?
Ska vi som föräldrar till ett barn som stulit en cykel försvara barnet med orden: - Hon hade inte låst cykeln, hon får skylla sig själv?
Ska vi som föräldrar inte bara tillåta utan också uppmuntra våra barn att innan femtonårsdagen, utan giltigt förarbevis, köra EU-mopeden till skolan efter att man som ”schyst farsa” har trimmat den att gå 100km/h och kanske skruvat bort registreringsskylten för att försvåra för polisen?
Ska vi låta barnen åka obältade i bilen med orden: Äh, det kommer ändå inga poliser?
Ska vi rutinmässigt köra bilen på gångvägar och över gräsmattor när vi skjutsar barnen till skolan?
Ska vi parkera där det är förbjudet, på övergångsställen och handikapplatser?
Ska vi låta 10-åringar springa ute på stan till kl.12 på natten och umgås med tonåringar som dricker och röker?
Ska vi skälla ut läraren som ringer hem och vill prata om barnens problem med skolarbetet?
Listan kan göras lång, detta var bara några exempel ur verkligheten och när jag ser mig omkring i samhället idag så är tydligen svaret: JA.
Jag är av en annan åsikt, men så är jag också en knapsu.
8 kommentarer:
Jag är också av en annan åsikt, men tyvärr så finns det som sagt en hel del som inte är det.
Jag har också en annan uppfattning än den moral som handlar om att inte bry sig om andra.
Världen skulle se bättre ut om fler tog ett gemensamt ansvar för sin omgivning. Detta gäller naturligvis främst hur vi tar hand om våra barn och ungdomar, och då menar jag allas barn och ungdomar.
Hellre moralkärring än likgiltig egoist.
Förr i tiden så blev barnen uppfostrade inte bara av föräldrarna utan även av granntanterna, idag säger inte ens föräldrarna till sina barn när dom beter sig galet. Många verkar tycka att det är skolan/samhället som ska uppfostra barnen och när det blir problem så är det skolan/samhällets fel och inte föräldrarnas.
Själv har jag nästan alltid en annan åsikt vid föräldramöten och vid diskussioner. Det känns som alltför många vuxna inte orkar ta sitt föräldraansvar, arbeta med barnen och bli lite obekväm.
Men jag är säker på att det den bekväma inställningen bara kommer att slå tillbaka...tyvärr mest för barnen!
Samuel
DMH: Det är ju för barnens bästa som man uppfostrar dem med "en fast men vänlig hand". Underlåtenheten att vara förälder istället för bara kompis åt sitt barn drabbar just barnet.
Varför begriper många inte det?
Ska vi låtsas att du är sjuk idag, lille vän. Så går pappa till jobbet och du till dagis.
Det är ändå ingen som upptäcker det.
;-)
För övrigt, så tror jag att Samuel är nära sanningen. Curlingföräldraskapet har gått för långt. Ingen unge får ha motgångar nuförtiden. Det blir för störigt hemma då.
Rena utpressningen, skulle jag säga.
Bert: Det finns fler varianter på ditt exempel och helt klart har curlingen gått för långt.
Att curla är ju att göra sina barn en björntjänst...
Inget att hålla på med,tycker jag..
Men sen måste vi också komma ihåg att det är VI VUXNA som är förebilder för barnen,om inte vi tar ansvar för våra handlingar så lär inte barnen ta ansvar för sina..
Skicka en kommentar