söndag, november 18, 2012

IKEA-effektens baksida

Helgernas "IKEA-rally" till Haparanda innebär att staden då besöks av upp till 3 gånger fler människor än de som bor i tätorten. Med kreditkorten i högsta hugg och bokhyllan Billy i sikte invaderar köpgalna norr- och västerbottningar, norrmän, finnar samt ett inte oansenligt antal ryska medborgare handelsområdet i stadens utkant. Det beräknas att 3 miljoner människor besöker Haparanda årligen. De flesta för att shoppa. Men effekten av att IKEA etablerat sig i Haparanda har också en baksida.


Så här ser det ut en lördag mitt på dagen i Haparanda. När det är vardag och folk är i arbete är det nästan samma ruljangs som förr, men på helgerna är det i princip helt folktomt på dessa gator som pre-IKEA myllrade av liv. Ett flertal butikslokaler som gapar tomma. En del butiker har flyttat för att komma närmare IKEA, andra har bara försvunnit. Några tidigare affärslokaler har övertagits av revisorskontor och advokatbyråer.

Det här ju inget som sker unikt för Haparanda, det sker ju i nästan alla städer. Politikerna lockar de stora affärskedjorna att etablera sig i nya handelsområden utanför städernas centrumkärna. De lokala handlarna kan sedan inte konkurrera med jättarna när kundströmmarna försvinner från de gamla handelsstråken i centrum. Effekten blir då ett allt ödsligare centrum.

Sedan står politikerna där med det huvudbry de själva dragit på sig och undrar hur de skall göra för att skapa liv och rörelse i den folktomma staden.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 kommentarer:

Happisbo sa...

Läs gärna Ingen mans land av Dan Jönsson, ett kapitel i boken handlar om just denna situation i Haparanda

martin sa...

Idéen om att arbeta på en plats, bo på en annan plats och handla mat på en tredje plats. Måste få ett slut, vi måste vända den trenden!

Björn Nilsson sa...

Det är konstigt att mer eller mindre desperata kommunalpolitiker går på samma sak gång efter gång. Det här har ju hänt på massvis av ställen i Sverige där stadskärnorna dödas, ändå kör man ett varv till och tror tydligen att det skall gå bra nästa gång på nästa ställe. Man skulle ju kunna ta det här som exempel på hur kapitalistisk planekonomi fungerar i praktiken.