Det är Göran Perssons fel, det är sossarnas fel, det är finanskrisens fel, det är lågkonjunkturens fel och nu senast är det icke-etniska svenskars fel att det råder hög arbetslöshet.
2006 talade moderaterna om "massarbetslöshet" när nivån på arbetslösheten var 6,5 procent, idag ligger arbetslösheten betydligt högre och nu senast står Reinfeldt och ljuger att: " – Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med
massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har
vi mycket låg arbetslöshet"
Bluffen vi har till Statsminister synes alltmer avklädd. Fredrik Reinfeldt talar gärna högt och ofta om ansvar men har ju redan från dag ett skyllt alla sina misslyckanden på snart sagt allt och alla andra.
Det här senaste uttalandet visar också tydligt på flera saker. Dels hur verklighetsförankringen ser ut i den överklass där Reinfeldt hör hemma och verkar. Ett problem finns inte förrän det drabbar en själv eller ens grannar och eftersom Reinfeldts grannar i Täby inte är arbetslösa så är arbetslösheten inget problem för Fredrik Reinfeldt.
Sedan visar det också hur Reinfeldt återigen använder sin härska-genom-att-söndra-taktik.
Han kom till makten genom att dela upp det svenska folket i de som har arbete och de som inte har arbete. Med jobbskatteavdrag och tal om "den som stiger upp och går till jobbet varje dag" fick han de som arbetar att ta avstånd från de arbetslösa, sjuka och pensionärer som utmålades som samhällsparasiter och de som bar skulden till dåliga ekonomiska tider.
För det tredje så visar detta också Reinfeldts verkliga syn på invandrarna. Det är ju inte första gången han skyllt på invandringen och detta bekräftar bara bilden av moderaterna som det främlingsfientliga parti de egentligen är när den medmänskliga masken råkar ramla av.
För det Reinfeldt säger i uttalandet ovan, är ju att invandrare inte räknas lika som oss andra fina riktiga svenskar.
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, arbetslöshet, ansvar, lögner, rasism, politik, samhälle, invandrare, jobbskatteavdrag
3 kommentarer:
Instämmer till 100% med vad du säger. Och det jag tycker är mest skrämmande är just detta med hans söndrande, och likheten med vad som hände i Tyskland första halvan av förra århundradet. Och vad det ledde till. Genom att gång på gång lägga skulden på judarna och de sjuka fick man till slut folket med sig i en utrotning av dessa. Man dödade flera hundra tusen sjuka och psykiskt handikappade och kallade det "barmhärtighetsmord". Sen tog man också judar och romer bl.a. Även dessa hade ju utpekats som att de inte nådde upp till vad som var bäst för samhället.
Exakt samma retorik förekommer nu i Sverige. Tack och lov reagerar folk ännu när statsministern vräker ur sig allt för grov skit. Men hur länge?
Att de sjuka är fuskare verkar ju ha gått hem hos svenskarna fast jag hittills under mitt mer är 35-åriga arbetsliv bara träffat på ett par individer som faktiskt inte VILL jobba.
Högern, bönderna och nassarna. Moderaterna, centern och sverigedemokraterna. Nu borde alla se likheterna trots att det är 70 år sedan.
/Meikäläinen
Centerns synsätt historiskt i ett kocentrat:
År 1915 bildades Jordbrukarnas Riksförbund. En av initiativtagarna var Elof Eriksson, som också var pådrivande när det gällde att få Skånska bondeförbundet och Svenska bondeförbundet att ansluta sig till Jordbrukarnas Riksförbund, vilket också skedde. Eriksson valdes in i det nya förbundets centralstyrelse och under åren 1918 – 1921 var han förbundets organisationschef. Han skulle med tiden bli en av Sveriges allra värsta antisemiter.
År 1921 gick Jordbrukarnas Riksförbund och Bondeförbundet ihop under namnet Bondeförbundet. Under partiets första årtionden fick partiet 11 – 14 procent av rösterna och var främst inriktat på att främja böndernas intresse, men inom bonderörelsen tilldrog sig också rasbiologin och rashygienen stort intresse. En som tidvis företrädde bonderörelsen var Nils Wohlin. Vid remissdebatten 1920 yttrade han:
”Ingenting har gjorts åt vår allra största fråga, ras- och befolkningsfrågan, utan tvärt om har vår svenska folkras de gångna åren skadats oerhört, i det att en oerhörd flod av mindervärdiga element från utlandet fått strömma in i landet.”
Hos Wohlin framträdde ingen tydlig antisemitism. Det gjorde det däremot hos andra företrädare för bonderörelsen bland annat konsul Otto Wallén, som var riksdagsman för Bondeförbundet och K G Westman, som var riksdagsman 1919 – 1943 och statsråd 1936 – 1943. I Bondeförbundets grundprogram antaget vid 1933 års förbundsstämma stod det att läsa:
”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar.
Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling. Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererande inflytelser.”
Sveriges flyktingmottagning före andra världskriget var liten, men vållade ändå protester. När riksdagen 1939 diskuterade anslag till mottagningen av flyktingar yttrade Otto Wallén:
”Låt oss icke taga in dem och lära dem yrken i Sverige, så att de bliva konkurrenter till svenska yrkesmän och så småningom assimileras med den svenska folkstammen. Den asiatiska folkstammen passar icke i sällskap med vår hyggliga svenska folkstam.”
Ända sedan 1910-talet då äktenskapslagstiftningen sågs över hade rashygieniska åtgärder diskuterats och framför allt från läkarhåll hade sterilisering förordats. År 1934 hade frågan utretts så pass att Per Albin Hanssons regering lade fram en proposition om sterilisering. Genom sterilisering trodde man sig komma till rätta inte bara med ärftliga sjukdomar utan också kriminalitet, osedligt leverne och fattigdom. Om lagens nödvändighet rådde stor politisk enighet. År 1941 utvidgades lagen. Justitieministern bondeförbundaren K G Westman karakteriserade lagen som ”ett betydelsefullt steg i riktning mot att sanera den svenska folkstammen.”
/Meikäläinen
Skicka en kommentar